Att mäta och dokumentera markslitage : en fallstudie från Tyresta nationalpark

Abstract: Utmaningarna med ett ökande besökstryck har lyfts allt mer senaste tiden, i synnerhet efter uppsvinget som friluftslivet fick i samband med pandemin 2020. En av de mest uttalade effekterna av ett högt besökstryck har identifierats som påverkan på markvegetationen. Ett problem för Sveriges förvaltning av naturskyddsområden idag är att det saknas systematiserade metoder för att mäta och dokumentera markslitage. Tyresta nationalpark var i sin tur den nationalpark som såg störst ökning av antalet besökare 2020. Det här arbetet avsåg därför att identifiera metoder för att mäta, kartlägga och utvärdera markslitaget inom tre studieområden belägna invid sjön Årsjön i nationalparken. Arbetet avsåg också att testa hypoteserna att i) markslitaget är högre där fler människor rör sig, vid den anlagda tältplatsen och närmast strandkanterna, samt ii) att lavarna är den känsligaste vegetationen. Provrutor om 1m2 togs och täckningsgraden för åtta klasser analyserades (mossor, lavar, ljung, lingon, blåbär, jord, berggrund &övriga) digitalt med hjälp av programvaran Sample Point varpå data sedan bearbetades i QGIS och Excel. En enklare ”indikator-metod” för snabbare tillsyn i fält testades också. Resultatet visade att markslitaget var som mest omfattande på tältplatsen och närmast strandkanterna runt sjön samt att lavarna påvisade högst känslighet för tramp och även korrelerade väl med den totala täckningsgraden, varför de också bör, som föreslagits i tidigare studier, fungera som goda indikatorer för slitage. Behovet av fortsatta studier över ett längre tidsspann belyses dock för att kunna utvärdera hur täckningsgraden förändras över tid. Det vore också angeläget att studera hur artrikedomen av framför allt lavar påverkas av tramp eftersom denna har påvisats minska i tidigare studier.