Groddjursåtgärden vid Lillbyasjön i Östhammars kommun : ett hjälpmedel eller ett hinder?

Abstract: Groddjuren hotas av utrotning och minskar snabbt i populationsstorlek. Trafiken är en faktor som kan ge additiv dödlighet till populationer som behöver korsa en väg vid migrationen mellan övervintringsplatserna och lekvattnen. En välkänd åtgärd som används i syfte att reducera andelen överkörda groddjur är passager i form av tunnlar under vägen med vägledande barriärer. Syftet med den här studien var att undersöka om en groddjursåtgärd med nämnd konstruktion fungerade bra i ändamålet att leda groddjuren förbi vägen eller om den snarare hindrade dem att ta sig till lekvattnet. Platsen inventerades 5 gånger, då groddjurens art, position och riktning noterades, och beteenden hos ett urval av individer studerades medan de befann sig vid ledarmarna. Jag fann flera argument för att groddjursåtgärden på platsen utgör ett hinder för groddjurens migration. Avståndet mellan tunnlarna varierade och var uppenbart för långt emellanåt vilket ledde till att några vände tillbaka. Långa avstånd kan även skapa onödig stress hos groddjuren på grund av fördröjd vandringstid. Fler studier avseende populationsstorlek och groddjursarters beteende kan underlätta avgörandet om huruvida liknande projekt är motiverade samt förbättra planeringen av tunnelavstånd efter groddjurens kapabilitet. Uppföljningar i likhet med denna studie är av stor vikt för ökad förståelse om groddjurens anpassning till groddjursåtgärder och för att lättare kunna dra en gräns gällande när en åtgärd behövs.