Biomassatillväxt och koldioxidinlagring med mineralnäring och bionäring i norra Sverige

Abstract: Denna studie är en uppföljning på ett mastersarbete som är del av ett större projekt som heter ”Kolsänkor Norrbotten”. Projektet handlar om att jämföra bionäring (avloppsslam) och mineralnäring på 22 skogsbestånd utspridda i Norrbotten. Dessa bestånd gödslades mellan 2006 och 2008. I mastersarbetet och i denna studie fokuseras det enbart på tre bestånd som är lokaliserade utanför Överkalix. Dessa bestånd gödslades 2006. En tredjedel gödslades med mineralnäring med en kvävehalt på 132 - 176 kilogram per hektar och tre år efter gödslades det ytterligare 150 kilogram kvävehalt per hektar. Bionäringsdelen gödslades det med en kvävehalt på 562 – 821 kilogram per hektar. Resterande tredjedel utgjordes av kontrollytor. Totalt är det 175 provytor som är utspridda på 186 hektar. Alla träd som hade tidigare registrerats klavades in i provytorna. Inmätningar av träden har gjorts 2007, 2009 och 2022. Denna studie räknar på hur stor biomassatillväxten varit mellan 2007 och 2022 med hjälp av biomassafunktioner. Syftet med denna studie är att undersöka om det finns tillväxtpotential till högre koldioxidinlagring i norra Sverige genom att mäta utvecklingen under en period på femton år efter att försökbestånden gödslats. Detta för att få ett mått på hur mycket koldioxid varje avdelning i respektive bestånd har bundit. Resultatet och slutsatsen för denna studie är att det har varit en liknande tillväxt på ytor gödslade med bionäring som på ytor gödslade med mineralnäring. Biomassatillväxten har i båda fallen i medeltal varit ungefär 1,9 ton torrvikt per hektar högre än för de obehandlade ytorna. Koldioxidlagringen har i genomsnitt ökat med ungefär 3,4 ton CO2 per hektar och år. Detta är nästan en fördubbling jämfört med de obehandlade avdelningarna mellan 2007 och 2022. Det finns inget i undersökningen som tyder på att tillväxtökningen utgjort en mortalitetsrisk för träden genom att ge en ökad risk för stormskador. Bionäring har kanske potential att ersätta mineralnäring. En fördel med bionäringen är att det sannolikt går åt mindre energi att producera kvävet för bionäringen. Det skulle dock behöva undersökas mer vad för energikälla som används för att torka bionäringen och hur mycket utsläpp det genererar. Det har här inte räknats på hur mycket koldioxid som släppts ut vid transporten från reningsverket respektive fabriken till skogen. Det blir dock stora volymer bionäring att transportera jämfört med mineralnäringen för att få samma gödslingseffekt. Kanske är kvävet från mineralnäringen därför fortfarande det mest tillväxteffektiva att gödsla med, eftersom det där krävs betydligt mindre kväve för att få motsvarande tillväxt som för bionäringen.