Nattvilans kvalitet hos hundar med muskuloskeletal smärta : en jämförelse av aktivitetsdata från hundar med och utan smärta

Abstract: Sömn är fundamentalt för hundar, bland annat för att koordinera minnen och återställa prestationsförmågan. Sömnbrist kan ge många negativa konsekvenser för hälsan och medföra ökad stress hos individen. Något som hos människor har visats leda till sömnsvårigheter är smärta. Det kan finnas många skäl till detta, såsom att fysiskt obehag ger en ökad vakenhetsgrad och att kronisk smärta har associerats med förändringar i hjärnan. Detta kan leda till bland annat depression vilket påverkar sömnen negativt. Osteoartrit, en degenerativ ledsjukdom som orsakar muskuloskeletal smärta, är en av de vanligaste anledningarna till kronisk smärta hos hundar. Syftet med detta kandidatarbete är att med hjälp av aktivitetsmonitorer undersöka hundars fysiska aktivitet under nattvila, för att kartlägga vilken fysik aktivitet hundar med muskuloskeletal smärta har under nattvila, samt om deras aktivitetsgrad skiljer sig från den hos kliniskt friska hundar, dvs hundar utan smärta. I studien ingår 30 friska hundar och 22 hundar med muskuloskeletal smärta. Aktivitetsmonitorn som används är av märket Actigraph GT3-X och placeras på halsbandet nära hundens kropp. De friska hundarna har i genomsnitt 4,6 nätter registrerade, och de med muskuloskeletal smärta har i genomsnitt 4,8 registrerade nätter. Aktiviteten som registreras delas in i klassificeringarna “resting”, “sedentary 0-1351", “sedentary 401-1351", “light-moderate”, “moderate-vigorous” och “vigorous”. Resultatet visar statistisk signifikant skillnad för fyra klassificeringar, “resting”, (p = 0,021) och “sedentary 400-1351” (p = 0,009), “moderate-vigorous” (p = 0,05) och “vigorous” (p = 0,048) i jämförelsen mellan data från hundar med och utan smärta i oparade t-tester. Klassificeringarna “sedentary 0-1351" (p = 0,204) och “light-moderate” (p = 0,221) visar ingen statistisk signifikant skillnad. Hundarna med muskuloskeletal smärta har färre registreringar i de aktivitetsklassificeringar som innebär låg eller ingen fysisk aktivitet, och högre i de aktivitetsklassificeringar som innebär högre grad av fysisk aktivitet. Skillnaderna i aktivitetsregistrering är dock små och saknar därför sannolikt tydlig klinisk betydelse. Dock visar graferna över alla hundars aktivitet att främst fyra hundar avvek från resten i flera av klassificeringarna. Detta kan bero på flera olika anledningar, och det går inte att helt utesluta att deras ökade fysiska aktivitet nattetid beror på annat än just smärta. De skillnaders som ändå kan ses leder till ett intresse för vidare studier med större antal deltagande hundar och fler registrerade nätter, för ett mer nyanserat och tillförlitligt resultat i framtida studier.