European State Aid Policy in Relation to Financial Institutions and the Financial Crisis

Abstract: Stabiliteten på finansmarknaden har visat sig vara en viktig fråga för Kommissionen och en integrerad del av EU: s konkurrenspolitik. Den globala finanskrisen, med ursprung i USA, har påverkat de flesta av EU:s medlemsstater och framförallt skadat banker. Ett minskat förtroende för de finansiella marknaderna ledde till att utlåningen mellan banker totalt uteblev. Detta ledde i sin tur till en kreditåtstramning av aldrig tidigare skådat slag. Som en reaktion på de ekonomiska svårigheterna som de finansiella institutionerna upplevde började medlemstater genomföra olika statliga stödåtgärder för att öka stabiliteten på de finansiella marknaderna. Statligt stöd är dock generellt förbjudet inom EU i enlighet med artikel 107 (1) EUF. I artikeln förbjuds statliga stöd och det fastställs att statliga stöd är oförenliga med den gemensamma marknaden. Icke desto mindre är detta förbud inte absolut eller ovillkorligt och Kommissionen har befogenhet att bevilja undantag enligt artikel 107 (2) och 107 (3) EUF. Finansiella institut beviljades statligt stöd av artikel 107 (3)(b) EUF efter att Kommissionen kom fastställt att de statliga stöd som beviljats av medlemsstaterna ansågs vara förenliga med den inre marknaden. Stödåtgärderna ansågs vara utformade för att avhjälpa de allvarliga störningar i medlemstaternas ekonomier som den globala finansiella krisen hade skapat. Kommissionen har spelat en aktiv roll i den ekonomiska återhämtningen inom den europeiska unionen. Genom att kommunicera riktlinjer och ett tillfälligt regelverk för statligt stöd, har Kommissionen lyckats att skapa en ökad rättssäkerhet och därigenom förebygga negativa effekter av statligt stöd som annars skulle ha påverkat hela den europeiska ekonomin. Den roll som Kommissionen har haft inom detta område undersöks i denna examensuppsats. Historiskt har Kommissionen alltid krävt begränsningar av statliga stöd till företag och finansiella institutioner i ekonomiska svårigheter. Kommissionen policy har sannolikt stabiliserat den finansiella marknaden och dess tillvägagångssätt har mer eller mindre legat i linje med deras tidigare policy. Den höga graden av samordning som Kommissionen i och med sin policy i beslut om statligt stöd har skapat och den tillsyn de haft har troligen varit avgörande för att återställa livskraften på de finansiella marknaderna. Kommissionen har därmed aktivt förhindrat stödkapplöpning mellan medlemstater. Å andra sidan kan frågan ställas huruvida statligt stöd är en lämplig åtgärd för att hantera och reglera den finansiella sektorn. Den bakomliggande orsaken till att statliga stöd är förbjudna och att det finns en kontroll av statligt stöd är att statliga ingripanden anses vara snedvridande av sund konkurrens. Det är ostridigt att statliga ingripanden skapar marknadsmisslyckanden och s.k. moralisk riske. Det kortsiktiga målet att återskapa den finansiella stabiliteten har varit viktigare än det långsiktiga målet om sund konkurrens på Europas finansiella marknader