A Mapping of the Elements and Scope of the Legal Test in Bronner

Abstract: Denna uppsats undersöker under vilka omständigheter ett dominerande företag kan ha en skyldighet att ingå avtal med konkurrenter i den betydelse som avses i artikel 102 FEUF. Först presenteras en kontextuell bakgrund kring artikel 102 FEUF och rekvisiten för när ett förfarande utgör missbruk av en dominerande ställning. Därefter granskas det inflytelserika rättsfallet Bronner där rekvisiten för att avgöra när en vägran att ingå avtal med konkurrenter utgör ett missbruk av dominans fastställdes. Uppsatsen finner att ett dominerande företags vägran att ingå avtal med konkurrenter endast kan utgöra missbruk av dominans i den mening som avses i artikel 102 FEUF om vägran avser en produkt eller tjänst som är nödvändig för förmågan att konkurrera på en nedströmsmarknad och vägran av att tillhandahålla produkten eller tjänsten kommer att leda till att all effektiv konkurrens på denna nedströmsmarknad elimineras och att det saknas en objektiv anledning som kan rättfärdiga denna vägran. Efter en granskning av rättspraxis finner emellertid uppsatsen att det finns begränsningar för räckvidden av testet fastlagt i Bronner. I vissa situationer som kan beskrivas som en konstruktiv vägran att ingå avtal kan vägran betraktas som rättsstridig även utan att uppfylla rekvisiten för testet i Bronner. Slutligen granskar uppsatsen rättsfallet Google Shopping, där Google och kommissionen har olika uppfattningar om räckvidden av testet i Bronner. Kommissionen hävdar att testet i Bronner är irrelevant på grund av hur den påföljd som ålagts Google i rättsfallet är utformad. Eftersom det är kommissionen som avgör påföljdens innehåll i ett kommissionsbeslut skulle en sådan tolkning av rättspraxis i princip ge kommissionen istället för domstolen befogenheten att avgöra om det rättsliga testet i Bronner skulle vara tillämpligt på omständigheterna i ett rättsfall eller inte. Uppsatsen avslutar med att argumentera emot en sådan tolkning av rättspraxis.