Hepatit E hos svenskt vilt : en hälsofara?

Abstract: Hepatit E orsakas av ett virus, HEV, som vid utbrott främst sprids via den fekala-orala vägen och vars sjukdomsförlopp liknar den klassiska gulsoten, Hepatit A. Sjukdomen är endemisk i många utvecklingsländer, men sporadiska fall förekommer regelbundet även i industrialiserade länder. I Sverige är seroprevalensen för HEV hos befolkningen ca 6-9 %. Sjukdomen är i regel godartad, läker ut av sig själv efter några veckor, och går sällan över i ett kroniskt stadium. Dödligheten tycks generellt vara låg men är signifikant högre om det är en individ med nedsatt immunförsvar eller en gravid kvinna som drabbas. Man har ofta identifierat HEV hos bland annat gris och vildsvin varför man tror att dessa djurslag skulle kunna utgöra reservoarer för viruset i industrialiserade länder. Teorin är att vissa varianter av viruset är zoonotiska och därmed kan spridas från djur till människa via bristande hygienrutiner eller otillräckligt upphettade livsmedel. I en nyligen publicerad doktorsavhandling vid SLU har förekomsten av HEV hos svenskt vilt studerats. Man fann att vildsvin och människor infekteras av HEV-genotyper som är mycket närbesläktade eller rent av identiska. Dessutom cirkulerar dessa genotyper mellan tamgris- och vildsvinspopulationerna varvid ett rekombinant utbyte av arvsmassa kan ske. Man fann vidare att vissa genotyper av HEV även kunde spåras i hjortdjur såsom rådjur och älg. I fallet med älg upptäckte man en förmodad ny genotyp av viruset som uppvisar släktskap med några av de bevisat zoonotiska genotyperna. Då det är populärt och vanligt med jakt på vilt i Sverige och en ansenlig mängd viltkött konsumeras varje år, väcks förstås frågan om det finns några hälsorisker förknippat med detta? De flesta indicier pekar på att det är viktigt med en god hygien vid kontakt med vilt samt vid hantering av viltkött. Detta gäller speciellt för vildsvin. I fallet med älg krävs det mer forskning innan man kan dra några slutsatser om den zoonotiska potentialen.