Risk- och skyddsfaktorer för skador i rörelseapparaten hos svenska agilityhundar

Abstract: Syfte: Agility är en fartfylld hundsport som kräver mycket av utövarna, där ca 30 % av de utövande hundarna har rapporterats skadas. Flera studier har gjorts för att utvärdera skadeförekomst och riskfaktorer för skada men på grund av en hög komplexitet i skadeetiologin är området fortfarande relativt outforskat. Denna studie avsåg att ytterligare utvärdera tidigare studiers fynd samt utvärdera samband mellan olika faktorer hos hundarna, förarna, rutinerna och risk för skada med hjälp av en digital enkät och statistiska analyser. Resultat: Resultaten visade att ungefär var tredje hund som tränade/tävlade i agility skadades minst en gång under sin karriär, att de flesta återhämtade sig inom två månader och att lite mer än hälften fick veterinärmedicinsk behandling för sin skada av veterinär. Följande faktorer hade ett signifikant samband med ökad oddsratio att ha skadats hos hundarna i studien: Hundens ökande ålder och lägre mankhöjd hos hunden relativt till dess hopphöjd i tävling. Hos förarna innebar en längre erfarenhet inom sporten en högre oddsratio att ha skadats, och en högre uppnådd tävlingsklass hos föraren var associerat med en högre oddsratio. Flera andra faktorer hade ett svagt (p<0,1) samband med förändrade oddsratio och är lovande områden för vidare studier. Slutsats: Skadestatistiken i denna studie följer ett mönster som liknar det man funnit i tidigare studier med respondenter i andra länder. Många faktorer som korrelerat med hög skadeprevalens i tidigare studier har dock inte uppvisat några signifikanta samband med ökad oddsratio för skada i denna studie. Flera andra faktorer hade dock ett statistiskt signifikant samband med ökad oddsratio för att skadas i denna studie: två av dessa var kopplade till egenskaper hos föraren, en till hunden, och en till tävlingsrutiner. En av dessa faktorer var en kvot av två andra variabler som inte uppvisade något statistiskt signifikant samband med skaderisk för sig. Detta indikerar att fler faktorer kan vara en del av multifaktoriella skadeorsaker. Utöver detta visade fem ytterligare faktorer potential för ytterligare studier då de modeller som inkluderade dessa hade ett p-värde över signifikansnivån men under 0,1. Ytterligare studier kan alltså kartlägga förhållandet ytterligare, dessa bör dock göras med mer avancerade statistiska metoder och, om möjligt, med ett större urval.