The Legitimacy of Secession and the Case of Montenegro

Abstract: Rätten till självbestämmande har traditionellt sett inneburit att staters suveränitet respekterats. Konceptet har dock kommit att applicerats på andra plan i större utsträckning, då man har argumenterat för rätten till nationellt självbestämmande. En gemensam kultur, eller liknande, har på så vis fungerat som underlag för secessionsrörelser. Secession kan ha allvarliga konsekvenser för de involverade politiska enheterna. Det kan även vara ett koncept svårt att implementera i verkligheten då det berör territoriella aspekter såväl som ifrågasätter vilka som hör till den utbrytande rörelsen. En teoretisk ram användbar för utvärdering av secession har därför sammanställts i denna uppsats, baserad på tre typer av secessionsteorier som applicerats på och jämförts med fallet Montenegro. Ramen bygger på en teoretisk diskussion rörande definitioner av nationalism, nationer och identitet. Dessa definitioner grundas på en civil och medborgerlig förståelse av nationalism, där identitet beskrivs som en dynamisk företeelse. Secessionsramen har därefter applicerats på fallet Montenegro som nyligen blivit en självständig stat. En utvärdering av fallet har sedan bedrivits, baserad på en historisk översikt av landet. För att understryka komplexiteten med secession presenteras sedan argument mot secession som inte bör betraktas som en lösning på etniska konflikter. Alternativa lösningar på sådana presenteras därefter vilket ger en insikt i multiculturalism. Sådana lösningar innebär alla en risk för att etniska gränser etsas fast istället för löses upp. Montenegros secession kan dock betraktas som legitim då relativts stabila demokratiska och liberala institutioner gått att finna även innan secessionen. Folkomröstningen var även den legitim och influerad av medborgarskap snarare än etnicitet.