Bete av hästar och nötkreatur : påverkan på biologisk mångfald i betesmarker

Abstract: Naturbetesmarker är några av Sveriges och Europas mest artrika miljöer, och deras biologiska mångfald är beroende av en fortsatt beteshävd. Under de senaste årtiondena har antalet nötkreatur i Sverige minskat, medan antalet hästar ökat. Hästar skulle kunna användas för att hävda naturbetesmarker i större utsträckning än idag. I detta arbete studerades litteratur som jämförde de biologiska effekterna av häst- och nötkreatursbete i tempererade delar av Europa. Både hästar och nötkreatur visades vara lämpliga för att beta naturbetesmarker, men deras påverkan skilde sig en del i flera avseenden. Hästar tenderade att nyttja betet mer ojämnt än nötkreatur. Vid lagom betestryck gav detta upphov till en mer varierad beståndsstruktur, vilket skapade en större variation av livsmiljöer och hade positiva effekter på blommande örter. Vid för höga betestryck gav hästbete i stället upphov till områden som var för hårt eller inte tillräckligt hårt betade, med stora skador på betesmarkens struktur som följd. Nötkreatur var bättre på att hålla tillbaka vedartad vegetation som riskerar att leda till att betesmarker växer igen. De två arternas påverkan på insekter, fåglar och andra djur var ganska tvetydiga. Betestrycket var en viktigare faktor är betesdjurens art för påverkan på de flesta studerade aspekter av biologisk mångfald, och både för lågt och för högt betestryck hotar naturvärdena i betesmarker.