A palaeoecological study of the establishment of beech forest in Söderåsen National Park, southern Sweden

Abstract: Denna studie fokuserar på en sedimentsekvens som hämtats från Odensjön, i Söderåsens nationalpark i Skåne, södra Sverige. Den undersökta sekvensen, som täcker de översta 86 cm av sedimenten, är unik på grund av dess väldigt tydliga årsvarv, som har möjliggjort en precis datering (Hertzman in prep.). Tilläggsvis, den stora mängden välbevarade Fagus sylvatica-blad synliga i sedimenten yngre än cirka 1930 v.t., tyder på att en stor vegetationsförändring inträffade i sjöns omgivning omkring denna tid. Med en redan definierad kronologi undersöktes sedimentssekvensen utifrån dess paleoekologiska arkiv (pollen och plantmakrofossil). Målet var att uttyda hur skogssammansättningen och öppenheten har förändrats i sjöns omgivning från 1500 v.t., med fokus på utvecklingen från 1930 v.t., och undersöka hur sådana förändringar kan vara kopplade till förändringar i markanvändning, liksom andra faktorer som förändrat landskapet, i det omgivande området. En dendrokronologisk studie utfördes även för att ytterligare fastställa etableringen av den lokala Fagus-populationen som finns runt Odensjön. Kartmaterial och fotografier användes i kombination med de paleobotaniska metoderna för att underlätta tolkningen av skogens sammansättning och öppenhet. De insamlade data antyder att en initial nedgång av bokskog inträffade i mitten av 1500-talet på grund av en kombination av faktorer som överexploatering, överbetning samt genomförande av markreformer. Det studerade området tros nå sitt mest öppna stadium under mitten av 1700- till mitten av 1800-talet, vilket indikeras av låga värden på trädtaxa i pollen- och makrofossilarkiven, tillsammans med höga pollenprocentandelar av Juniperus, örter och graminider. Under andra hälften av 1800-talet antas skogen växa tätare, vilket indikeras av en ökning av träd taxa-värden i pollen- och makrofossilarkiven, i synnerhet Fagus, och en minskning av Juniperus, örter och graminider. Övergången till en tätare skog antas bero på en förändring i mänsklig aktivitet, särskilt minskat bete. De dendrokronologiska uppgifterna tyder på att den lokala Fagus-populationen som växer runt Odensjön idag etablerade sig efter 1860 v.t. De paleobotaniska data antyder att kulmen av övergången från ett mer öppet landskap till en tätare skog inte nödvändigtvis går tillbaka till exakt 1930 v.t., utan inträf- fade i början av 1900-talet följt av en fortsatt expansion av skogen till mitten av 1900-talet.