Immunologiska mekanismer i patogenesen vid kronisk exacerbativ uveit hos häst

Abstract: Kronisk exacerbativ uveit (ERU) är en av de vanligare ögonsjukdomarna hos häst och drabbar hästnäringen svårt. Det är idag accepterat att sjukdomen är immunologiskt medierad och syftet med denna litteraturstudie är att klargöra de immunologiska mekanismer som ligger bakom sjukdomsförloppet. Detta genom att utreda vad som inducerar uveit och hur återfall av uveit uppkommer samt de autoimmuna mekanismer som är aktiva vid sjukdomen. Grundbulten i ett friskt öga är dess upprätthållande av ett immunprivilegium då en inflammation skulle kunna förstöra strukturer som inte kan repareras igen. Om de barriärer som upprätthåller ögats immunstatus bryts tillåts immunförsvarceller nå ögats strukturer, något som observeras vid ERU. T-cellsinfiltrat visar på att en typ IV-överkänslighetsreaktion är aktiv samt att de mekanismer som håller ögat immunprivilegierat inte är funktionella vid sjukdomen. Vidare visas också en obalans i nivån av regulatoriska T-celler i ögat. Detta stödjer en teori om autoreaktiva T-celler som orsak till de återfall som observeras. En annan teori beskriver persisterande antigen i ögat som orsak till återfallen. Om den initierande uveiten orsakats av ett patogen kan detta ge upphov till immunologiskt svar om det blir kvar i ögat och genom ”molecular mimicry” eller ”bystander activation” trigga immunförsvaret till att attackera kroppsegna strukturer. Leptospirainfektioner har visat sig ha stor betydelse för denna teori men dess inblandning är inte helt kartlagd. Vissa autoimmuna mekanismer har också stor betydelse för patogenesen, framförallt ”epitope spreading” som till stor del ger en förklaring till återfallen. Den autoimmuna reaktionen vid ERU är riktad till flertalet autoantigen. Retinalt S-antigen har visat sig ha stor betydelse i modeller för ERU men har visat sig av lägre betydelse hos den spontana sjukdomen hos häst. Autoantigenen ”interphotoreceptor retinoid-binding protein” (IRBP) och ”cellular retinaldehyde-binding protein 1” (cRALBP) har däremot visat sig har stor betydelse i utredningen av patogenesen för ERU genom att experimentell autoimmun uveit har kunnat induceras vid injektion av autoantigen i friska hästar. Även om mycket forskning har skett rörande ERU är mycket idag fortfarande okänt kring patogenesen. Vidare forskning är därför nödvändig för att fullt utreda sjukdomen och kunna utveckla strategier för behandling. Litteraturen stödjer teorin om att reaktionen är autoimmun och även om vissa infektionsagens, däribland Leptospira spp., har en signifikant roll i sjukdomsutvecklingen kan inte någon teori direkt uteslutas.