Smärtlindring till papegojfåglar

Abstract: Det är svårt att upptäcka smärta hos fåglar samt se om den smärtlindring som administreras ger någon effekt. Fåglar kan likt andra djur inte tala om var de har ont någonstans och hur stark smärtan är. Det är svårt att mäta smärta objektivt hos dem, vilket gör det komplicerat att ställa upp vetenskapliga försök. Metoder som kan användas för att bedöma smärta är bland annat att titta på förändringar i beteenden och fysiologi hos skadade djur eller att mäta smärtan objektivt med olika typer av apparater. Fåglar känner smärta och behöver därmed smärtlindring i precis samma situationer som däggdjur. Opioider, NSAID-preparat, lokalanestetika, alfa2-agonister och kortikosteroider används alla som smärtlindring till såväl fåglar som däggdjur. Det finns inte många studier gjorda på smärtlindring till papegojor och de vetenskapliga försök som kan hittas via de stora medicinska sökmotorerna Web of science och Pubmed är gjorda med opioiderna butorfanol, buprenorfin och fentanyl samt med NSAID-preparaten carprofen och meloxicam. Dessa studier är endast gjorda på ett fåtal papegojarter. Av opioiderna verkar κ-receptoragonisten butorfanol fungera bättre än de två andra som är μ- receptoragonister. Teorier finns om att κ-receptorn spelar större roll vid smärtlindring hos fåglar än hos däggdjur. NSAID-preparaten är svåra att säga någonting om eftersom få studier är gjorda. Det som kan sägas är att de preparat som testats verkar smärtlindrande på fåglar men att doser, dosintervall och negativa biverkningar inte är utredda.