Veterinärbehandlade livmoderframfall hos svenska mjölkkor : förekomst och överlevnad

Abstract: Livmoderframfall är en ovanlig komplikation som kan uppstå efter förlossning men bland våra husdjur är kor de som drabbas oftast. Tillståndet innebär att livmodern vänds ut och in och trycks ut genom vulvan. Komplikationer kan uppstå som slemhinneskador och infektion och i allvarligare fall chock till följd av blodförlust och framfall av bukorgan. Tillståndet kräver snabbt insatt behandling och även då fall hanteras omgående dör cirka 20–25 procent av korna enligt litteraturen. Behandling går ut på att återföra livmodern, alternativt amputera, samt att behandla underliggande sjukdomar. Det primära syftet med den här studien var att undersöka förekomsten (incidensraten) av veterinärbehandlade livmoderframfall hos svenska mjölkkor, men även vilka åldersgrupper och vilka raser som drabbas samt distributionen över besättningsfaktorer, så som inhysningssystem. Av de djur som drabbats av livmoderframfall undersöktes också hur många som fanns kvar i produktionen ett år senare. Ett ytterligare syfte med den här studien var att undersöka svenska nötbönders attityder till livmoderframfall. Data om veterinärbehandlade livmoderframfall, kornas laktationsnummer och ras, samt besättningarnas inhysnings- och mjölkningssystem, besättningsstorlek och produktionsform för åren 2015 till 2020 inhämtades från Växas kodatabas, där data från cirka 70 procent av Sveriges mjölkkobesättningar finns. En web-baserad enkät gällande attityder till och erfarenheter från kor med livmoderframfall skickades även ut till svenska lantbrukare med mjölk- eller köttkorsbesättningar via sociala medier. Medelincidensraten av livmoderframfall under perioden 2015 till 2020 var 8 fall per 10 000 kor och år vilket är lägre än vad som tidigare rapporterats i publicerade studier. Flest till antalet livmoderframfall påträffades hos förstakalvare men då antalet relateras till demografin inom populationen var incidensraten högst för sjättekalvare och äldre kor. Studien visade även att incidensraten var högre i besättningar med uppbundet system (0,10–0,14 fall per 100 kor och år) än kor i lösdrift (incidensrat 0,06–0,09 fall per 100 kor och år) Incidensraten var högre i små besättningar (<50 kor) (0,06–0,12 fall per 100 kor och år). Gällande spridningen av andelen fall över månad och år sågs inget tydligt samband. Resultaten visade också att 59 procent av korna som drabbades dog inom 12 månader, där 50 procent självdog eller avlivades och 50 procent gick till normalslakt. Resultaten konfirmeras av enkätundersökningen där majoriteten (73 %) av djurägarna svarade att de inte inseminerar kor som drabbats av livmoderframfall utan istället låter korna gå till slakt. I enkätundersökningen svarade 77 procent av djurägarna att de alltid tillkallar veterinär och 92 procent att de oftast väljer att behandla kon. På frågan om hur många livmoderframfall djurägaren hade haft de senaste tolv månaderna svarade 90 procent ett eller inget fall. Konklusionerna från den här studien är att livmoderframfall är ovanligt förekommande hos svenska mjölkkor, och att det framför allt är äldre kor som drabbas, även om det är mest troligt att du som praktiserande veterinär eller djurägare kommer påträffa det hos en förstakalvare. Vidare kan vi konkludera att majoriteten av de kor som drabbas av livmoderframfall kommer att självdö, avlivas eller skickas till slakt inom tolv månader efter diagnos men att 40 procent av fallen lever längre än så. Vi kan också konstatera att det generellt råder en god vilja hos djurägare tillkalla veterinär och behandla livmoderframfall. Nyckelord: livmoderframfall, mjölkkor, förekomst, behandling, överlevnad