Födoämnesallergi hos hund : möjliga mekanismer i immunopatogenesen

Abstract: Många hundar med klåda och lesioner i huden lider av födoämnesallergier. Endast en liten andel av hundarna har symtom i tarmen. Patogenesen bakom dessa reaktioner och varför de ger lesioner i huden är till största del okänd. Den här litteraturöversikten sammanfattar olika möjliga mekanismer i immunopatogenesen. Kopplingar till atopisk dermatit (AD) och likheter mellan hundar, människor och möss analyseras också. Det är oklart vad födoämnesreaktionerna hos hund är för typ av överkänslighetsreaktion eller ifall det snarare rör sig om intolerans. Till skillnad från människa och mus är de sällan immunoglobulin (Ig)E medierade. AD är IgE medierad och liknar de kliniska symtomen för födoämnesallergier. T-cellsfenotyperna i huden hos hundar med födoämnesallergier ändras inte efter en födoämneseliminationsdiet och de skiljer sig åt från atopisk dermatit. Många hundar med födoämnesallergier har en ökad grad av lymfocytproliferation. Eliminationsdiet i ca åtta veckor, med ett efterföljande provokationstest, är det enda tillförlitliga sättet att diagnostisera födoämnesallergier på. Idag kan födoämneseliminationstestet kombineras med lymfocyt-proliferation-test, som hjälp för att välja ut vilka födoämnen som ska uteslutas i dieten. Mekanismer har hittats hos möss som tyder på att sensibiliseringen med födoämnesallergener kan ske via huden. Det kan leda till allergiska reaktioner i tarmen, istället för tvärt om. Om hud med otillräcklig barriärfunktion sensibiliseras med födoämnesantigen rekryteras basofiler av cytokinen Thymic Stromal Lymphopoietin (TSLP). Basofilerna gynnar ett Th2 svar som leder till att mängden allergenspecifikt IgE ökar i blodet och att mastceller ansamlas i tarmen. De här reaktionerna anses kunna bidra till utvecklingen av födoämnesallergi i tarmen men även trombospondin-1 (TSP1) och mikro RNA-19a (miRNA-19a) tros vara involverade i bibehållandet av den immunologiska toleransen. TSP1 hos hund, mus och människa har stora strukturella likheter. Mus kan vara en bra modell för att hitta mekanismer i immunopatogesen men det krävs vidare undersökningar för att se om mekanismerna även kan antas gälla hos hund. Än är det alltså en lång väg kvar till immunopatogenesen är klarlagd för födoämnesallergi hos hund. Det är ett stort område med många möjliga faktorer som kan påverka patogenesen. Betydligt mer forskning krävs för att finna ett nytt sätt att diagnostisera eller förebygga reaktionerna på, och därmed förbättra livskvalitén för hundarna.