Utvärdering av dekomprimering av magsäck i samband med behandling av magomvridning hos hund : en retrospektiv studie

Abstract: Magomvridning (GDV) är ett väl känt patologiskt fenomen som främst drabbar storvuxna hundraser och framförallt äldre individer. Etiologin är fortfarande oklar, men gas- och vätskeansamling i magsäcken anses ha en betydande roll i patogenesen. Magsäcken vrids runt sin egen axel och magsäcken dilaterar. Då magsäcken ökar i omkrets påverkas omkringliggande organ och kärl, vilket påverkar det venösa återflödet till hjärtat. Tillståndet är akut och den drabbade hunden behöver få vård snarast då GDV kan leda till chock, ischemiska skador på organ och död. Behandlingen består främst av vätsketerapi, dekomprimering av magsäcken samt kirurgisk åtgärd, gastropexi, för att förhindra framtida recidiv av sjukdomen. Syftet med denna studie är att utvärdera dekomprimeringsmetoder av magsäcken i samband med GDV för att möjliggöra en mer riktad behandlingsstrategi och en ökad överlevnadsgrad. En retrospektiv studie genomfördes på 339 journaler av hundar diagnostiserade med GDV vid Universitetsdjursjukhuset (UDS), Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. Variabler som inkluderades i den statistiska bearbetningen i denna studie var allmäntillstånd, dekomprimering av magsäcken eller ej, val av dekomprimeringsmetod, tidpunkt för dekomprimering samt mortalitet. Allmäntillståndet visades ha stor betydelse för mortaliteten, där hundar med måttligt till kraftigt nedsatt allmäntillstånd hade större mortalitetsrisk jämfört med hundar med gott till lindrigt nedsatt allmäntillstånd. Ingen signifikant skillnad i mortalitet fanns hos hundar med gott till lindrigt nedsatt allmäntillstånd som dekomprimerade magsäcken jämfört med de som ej dekomprimerades. Dock visades dekomprimering vara betydelsefull hos hundar med måttligt till kraftigt nedsatt allmäntillstånd. Då trokarisering och sondering av magsäcken jämfördes visades den senare metoden vara associerad med högre överlevnad. Av de hundar som opererades tömdes magsäcken på gas generellt sett oftare hos hundar med ett mer påverkat allmäntillstånd. Även i denna grupp sågs en ökad mortalitetsrisk hos hundar med måttligt till kraftigt nedsatt allmäntillstånd jämfört med hundar med gott till lindrigt nedsatt allmäntillstånd, oavsett om gas evakuerades från deras magsäck eller ej. Ingen signifikant skillnad i överlevnad fanns mellan hundar evakuerade på gas preoperativt jämfört med intraoperativt. Dock fanns en högre överlevnad hos hundar som endast evakuerats på gas preoperativt jämfört med hundar evakuerade på gas både pre- och intraoperativt.