Mikroparken : en inkluderande plats i den täta staden

Abstract: I strävan mot en mer socialt hållbar stad lyfts behovet av upplevelserika offentliga miljöer som stöder aktivitet och möten mellan människor. Ett led i detta är att, i befintliga och nya stadsstrukturer, planera för mindre mötesplatser, som ska tillföra variation, ge tillskott av grönska, skapa möjlighet till aktivitet eller avskildhet samt stärka orienterbarhet och identitet. Mikroparken, som den definieras av Örebro kommun, är svaret på behovet av ett begrepp och verktyg för att underlätta denna process. Med en benämning, vars innebörd de flesta kan förstå, går mikroparken att kommunicera med både planerare, beslutsfattare och allmän-het. Detta är avgörande då mikroparken, som kan vara antingen permanent eller tillfällig, har som huvudsyfte att vara ett verktyg för dialog. En kommunikation anpassad till användarna har en central roll i arbetet med att stärka brukarnas betydelse och känsla av delaktighet i planeringsprocessen, vilket är uttalade mål i dagens stadsplanering. Uppsatsen visar att Sveriges fyra största städer, Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala, ser ut att sakna begrepp och därmed planeringsinstrument för de minsta typerna av mötesplatser som stadsutvecklingen efterfrågar. En följdeffekt är att det uppstår odefinierade fackuttryck, såsom pocketpark, som inte enbart stannar på planeringsbordet utan även sprids i in-formation till allmänheten och därmed riskerar att befästa ett avstånd mellan planerare och allmänhet.