Sociotopkartering på den mindre orten : en studie i Östervåla

Abstract: Sociotopkartering är en analysmetod för att få fram de sociala och kulturella värdena i utemiljön. I den här metoden har brukarna en central roll. Resultatet är en karta som används som arbetsmaterial för politiker och tjänstemän. Jag ville undersöka hur metoden fungerar på en mindre ort eftersom den ursprungligen är framtagen för Stockholm. Östervåla i Heby kommun ligger i startgroparna för att arbeta fram en fördjupad översiktsplan för orten och blev därför min fallstudie.Arbetet har utförts med utgångspunkt i Stockholms sociotopkartering. De metoder jag använt mig av är intervjuer, enkäter och observationer. I studien har jag försökt hitta de platser som är mest omtyckta och varför dessa platser är det. Materialet har analyserats och arbetats samman till en sociotopkarta. Precis som i andra sociotopkarteringar visade det sig att platser med möjlighet till många olika aktiviteter är mest populära. I Östervåla är de mest populära platserna Lundavallen, Lapphällarna och Torget. Utifrån kartan har en tillgångsanalys gjorts med avseende på hur nära de boende har till grönområden. Bristområden har identifierats och utifrån dessa presenteras idéer för hur utemiljön kan utvecklas.Min erfarenhet från denna studie är att valet av metod för brukarmedverkan är avgörande för resultatet. Om lämpliga metoder väljs behöver det inte ta allt för mycket tid i anspråk. Intervjuer och observationer har i mitt fall varit de mest effektiva metoderna. En annan slutsats är att sociotopkartering är en bra arbetsmetod för att inventera och utveckla utemiljöerna även i mindre tätorter. Att integrera sociotopkartering i arbetet med ortsanalyser skulle kunna bidra till att skapa mer ändamålsenliga utemiljöer. Det skulle också kunna bidra i arbetet med att identifiera och utveckla ortens identitet.