Rörelseasymmetrier hos hästar i trav – en biologisk variation eller hälta?

Abstract: Tidigare studier har funnit att hästar som ansetts ohalta av sina ägare och fungerat väl i träning och tävling har haft ett rörelsemönster som vid en objektiv mätning med ”Lameness Locator” har överstigit gränsvärdena för vad systemet klassar som en rörelseasymmetri. Dessa asymmetrier har varit i samma storleksgrad som hos hästar som utreds för lindrig hälta på klinik. Detta examensarbete har studerat hästar som ansetts som ohalta av sina ägare men som vid en objektiv rörelsemätning med ”Lameness Locator” befunnits asymmetriska. Syftet med studien var att ta reda på om dessa asymmetrier var smärtutlösta och hur asymmetrierna påverkades av hårt respektive mjukt underlag. Det fanns redan insamlat material från sex hästar som rörde sig asymmetriskt och under hösten har ytterligare sex hästar studerats. Hästarnas rörelsemönster har registrerats innan och efter behandling med NSAID samt innan och efter placebo. I och med detta har varje häst varit sin egen kontroll. Av de tolv hästar som ingick i studien hade fem hästar bakbensasymmetrier, 3 hästar frambensasymmetrier och 4 hästar hade fram – och bakbensasymmetrier vid den första mätningen. Det kunde inte visas någon statistiskt signifikant skillnad innan och efter placebo eller innan och efter behandling på någon typ av asymmetri. Däremot var hästarna signifikant mer frambensasymmetriska på hårt underlag jämfört med mjukt underlag men denna skillnad kunde dock inte visas för bakbensasymmetrierna. Antalet hästar är för litet för att kunna uttala sig om den svenska ridhästpopulationen. Studien indikerar dock att alla lindriga hältor inte behöver vara smärtutlösta på grund av en inflammation. Istället kan det finnas andra smärtmekanismer och/eller kan det tänkas att hästar kan ha en stor biologisk normalvariation vad gäller rörelsemönstret och att denna även kan variera beroende på underlag.