Effekten av skyddszoner på antal häckande sånglärkor (Alauda arvensis)

Abstract: I och med intensifieringen av jordbruket under de senaste 100 åren har jordbruksmiljön utsatts för stora förändringar. Exempelvis har arter som är beroende av jordbruksmark i många fall försatts i en ekologisk fälla. Detta innebär att arter felbedömer habitatkvalitén och föredrar i värsta fall de sämsta habitaten framför de bästa. Det som fåglarna uppfattar som ett bra häckningsrevir i början av häckningsperioden förvandlas ofta snabbt till en homogen, tät grässvål i dagens jordbrukslandskap. Det medför försämrad födotillgång och låg överlevnad hos både föräldrar och ungfåglar. Sånglärkans (Alauda arvensis) numerär har mer än halverats de senaste 40 år och nedgången ser ut att fortsätta i framtiden om inga åtgärder genomförs. Skyddszoner utgör en miljö som skulle kunna mildra sånglärkans hotade status till en viss grad, då den uppfyller sånglärkans habitatkrav främst i samband med födosök. Den verkar som en strukturbrytning i det annars så homogena jordbrukslandskapet. De frågeställningar som har utredds är: • Har skyddszoner någon positiv effekt på antalet sånglärksrevir på den intilliggande åkermarken? • Finns det en tidsberoende effekt för fält med skyddszon med anseende på antal sånglärksrevir? Kommer antalet sånglärksrevir att bero på tiden? Resultatet visade på att skyddszoner har en påverkan på sånglärkans revirval. Det påträffades i genomsnitt 0,4 +/- 0,2 fler lärkrevir på åkermark intill skyddszoner jämförd med åkermark utan skyddszon (p = 0,046). Detta resultat är baserat på att kantzonerna inte är medräknade i analysen. När kantzonerna tas med i beräkningen blir resultatet annorlunda. Det finns då ingen signifikant skillnad mellan fält med skyddszon och fält utan skyddszon. Dessa resultat tillsammans (kantzonen med och kantzonen ej med) tolkas som att sånglärkan är knuten till ett fältlandskap med mycket kanteffekter. Den tidsberoende effekten som testades föll inte ut signifikant men det finns en trend där preferensen för kantzoner är störst på försommaren för att sedan minska med tiden. Materialet som ligger till grund för resultatet har en del felkällor som troligtvis kan ha påverkat resultatet. Därför bör resultatet endast ses som en fingervisning. För ett starkare resultat krävs en, för frågeställningen, mer specifik designad inventering och insamling av data.