Autologous conditioned serum och platelet rich plasma : innehåll och användning vid osteoartrit och senskador hos häst

Abstract: Rörelsestörningar hos hästar är ett problem med många orsaker, exempelvis trauma eller överbelastning. Som behandlande veterinär finns det flera behandlingsmetoder att välja mellan. Autologa behandlingsmetoder växer sig starkare och används idag av många, trots att behandlingarna inte är helt utredda till innehåll och funktion. Två autologa behandlingsmetoder som används är Autologous Conditioned Serum (ACS) och Platelet Rich Plasma (PRP). Osteoartrit (OA) är en av de vanligaste orsakerna till hälta hos hästar. OA påverkar ledens funktion och struktur. Ledbrosket bryts ner vilket påverkar dess viktiga stötdämpande funktion. Vid OA är lokal inflammation starkt bidragande till det degenerativa sjukdomsförloppet, något som behöver tas hänsyn till vid behandling av OA. ACS kan användas för att dämpa inflammationsförloppet vid OA. ACS tas fram genom att autologt blod inkuberas i rör med medicinska glaskulor, genom inkubationen bildas interleukin-1 receptorantagonist (IL-1ra). Interleukin-1β (IL-1β) är en central proinflammatorisk cytokin som intensifierar inflammationsförloppet vid OA. IL-1ra hindrar IL-1β från att binda till sin receptor. Målet med ACS-behandlingen är att genom denna blockad av IL-1 receptorn bromsa inflammationsförloppet kopplat till OA. Senskador är en annan vanlig skada som drabbar sporthästar. Senor är en stark struktur främst uppbyggd av kollagena fibrer. Senorna fyller en viktig funktion i hästens rörelseapparat genom sträckning och böjning av extremiteterna. Vissa senor kan lagra energi och det är framförallt dessa som drabbas av skador. Senor har lång läkningstid vilket resulterar i lång konvalescenstid efter att de skadats. Det har dessutom visat sig att en sena drabbad av senskada har lättare att åter bli skadad. För att behandla senskador kan veterinärer använda sig av PRP som kan tas fram på flera olika sätt. Oberoende av framställningsmetod är målet att öka koncentrationen av blodplättar i plasma som sedan injiceras vid skadan. Det intressanta med beredningen är blodplättars innehåll av tillväxtfaktorer som tros påskynda senans läkningsprocess. Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på mer om de allt mer populära autologa behandlingsmetoderna. Frågor som har ställts är: vad är ACS och PRP? Vilka metoder används för framställning av preparaten? Vad innehåller ACS och PRP mer än de huvudsakligen tänkta komponenterna? Vilka olika tillstånd kan de vara lämpliga att bota? Vad är skillnaderna mellan preparaten? Sammanfattningsvis visar litteraturstudien att ACS utöver IL-1ra innehåller ytterligare pro- och antiinflammatoriska cytokiner. Samt att förhållandet mellan ACS innehållskomponenter skiljer sig beroende av framställningsmetod. Även PRP skiljer sig i fördelningen av både blodplättar och tillväxtfaktorer beroende av framställningsmetod. Vita blodkroppar kan också förekomma i PRP. Litteraturstudiens slutsats är att dessa två metoder är intressanta eftersom framgångsrika behandlingsresultat rapporterats. Men det finns ännu en del oklarheter kvar att utreda, exempelvis innehåll samt huruvida det finns en optimal framställningsmetod för preparaten. Detta bör göras innan bredare användning i klinisk praxis kan rekommenderas.