Vardagslivet i det offentliga rummet : idéförslag för utformning av en busshållplats

Abstract: Denna uppsats syftar till att, utifrån kunskaper om det offentliga rummet och människors användning av det, ge idéförslag till utformning av en busshållplats vid Stadshuset i centrala Uppsala. Meningen är att designen ska stimulera till fler upplevelser i människors vardag. Med upplevelser menar vi bland annat möten mellan människor samt sinnesstimulans som bidrar till återhämtning och aktivering. Eftersom människor naturligt måste uppehålla sig här, ser vi en stor potential i att busshållplatser genom attraktiv design kan erbjuda mer än att vara en väntplats mellan två destinationer. För att ta reda på vilka faktorer som påverkar människans upplevelse av omgivningen gjordes en litteraturstudie. Vi använde oss av boken Svensk Miljöpsykologi samt Jan Gehls och Jane Jacobs teorier om hur människor använder det offentliga rummet. För att förankra denna kunskap till vår busshållplats valde vi att observera människors beteenden på platsen. För att få en ännu bredare helhetsbild i undersökningen pratade vi också med trafikplanerare på Upplands Lokaltrafik och på Uppsala kommun. Vi använde oss av Kollektivtrafiknämndens Hållplatshandbok- riktlinjer för utformning av hållplatser i Uppsala län, för att ta reda på mer om arbetet med hållplatser. I samband med att resultaten från observationerna analyserades, gjordes en bedömning av platsen utifrån Gehls 12 kvalitetskriterier för en välfungerande stadsmiljö för människor. Informationen från samtliga källor sammanställdes till programpunkter, vilka ligger till grund för idéförslagen. Resultatet av studien fastslår att många aspekter måste tillgodoses för att busshållplatsen ska bli ett välfungerande stadsrum. Platsen ska svara mot människors behov av skydd och komfort, samtidigt som det ska upplevas njutbart att vistas här. En god kvalité med detaljrik utformning av det offentliga rummet stimulerar till upplevelser. Beroende på utformningen främjas möjligheter för interaktion, aktivering och återhämtning. Till exempel kan placeringen av möblerna på busshållplatsen inbjuda till samtal och samvaro. Som slutsats kan vi konstatera att i arbetet med busshållplatser är den estetiska aspekten ännu ett nytt och oupptäckt område. Landskapsarkitekter kan delta i utformningen av busshållplatser för att göra denna naturligt befolkade plats bättre utnyttjad med avseende på att vara stimulerande mötesplatser för människor. På så sätt kan busshållplatserna erbjuda människor ett meningsfullare vardagsliv och dessutom bidra till det offentliga livet i stort.