Behandling och omvårdnad av hundar inskrivna med akut hemorragiskt diarrésyndrom

Abstract: Akut hemorragiskt diarrésyndrom (AHDS) är ett sjukdomstillstånd hos hund som kännetecknas av blodiga diarréer och kräkningar. Sjukdomsförloppet kan eskalera fort och flera av de som drabbas kan behöva skrivas in för veterinärvård på djursjukhus. Då dessa patienter är vanliga och ofta i behov av mycket omvårdnad så ämnade det här kandidatarbetet i djuromvårdnad att undersöka tillståndet AHDS, vilka individer det drabbar, hur länge patienterna behöver vårdas på djursjukhus samt vilka omvårdnadsåtgärder och behandlingar som är aktuella under inskrivning och efter hemgång. Arbetet undersökte även huruvida omvårdnaden på två svenska djursjukhus stämde överens med rekommendationerna i den vetenskapliga litteraturen. För att ta fram svar på frågeställningarna gjordes en litteraturstudie där det forskningsunderlag som fanns kring uppkomst, behandling och omvårdnad av hundar med AHDS undersöktes och sammanställdes. Två legitimerade djursjukskötare från olika djursjukhus i Sverige intervjuades om sina erfarenheter av omvårdnaden av inskrivna AHDS-patienter. Enligt den vetenskapliga litteraturen var det hundar av mindre storlek mellan ett och fyra års ålder som löpte större risk att drabbas av AHDS. Hundarna var i genomsnitt inskrivna för vård i tre dagar, men de kunde bli kvar på djursjukhuset upp till fem dagar beroende på deras tillstånd. Respondenternas svar vid respektive intervju stämde väl överens med den vetenskapliga litteraturen gällande både behandling och omvårdnad. Behandlingen var i huvudsak symptomatisk, med syfte att behandla vätskeförluster och eventuellt illamående, att stabilisera tarmen samt tillföra analgesi vid behov. Omvårdnadsåtgärderna innefattade monitorering, patienthygien, skötsel av intravenösa katetrar, rastning samt utfodring med lämpligt foder. Sondmatning av inappetenta patienter rekommenderades i litteraturen, men användes sällan i praktiken enligt respondenterna. AHDS-patienter följdes vanligtvis inte upp efter utskrivning på de djursjukhus som respondenterna arbetade på. Undantaget var patienter med sekundära komplikationer eller som var multisjuka. Sett till resultatet av studien drogs slutsatsen att det behövs mer forskning och dokumentation av AHDS som sjukdomstillstånd, både inom det veterinärmedicinska området samt gällande omvårdnad.