Anestesi och analgesi av akut sjuka hundar i Sverige – Rutiner och tillvägagångssätt på svenska smådjurskliniker

Abstract: Anestesi av akut sjuka hundar innebär i regel olika anpassningar, vilka till stor del sker genom valet av anestesi- och analgesiläkemedel. De flesta typer av anestesiläkemedel har negativa kardiovaskulära effekter, medan NSAID-preparat ibland kan påverka bland annat njurarna och magtarmkanalen. För att minska de negativa effekterna av anestetika och analgetika hos redan nedsatta patienter förekommer olika strategier. Detta arbete syftade till att undersöka vilka metoder och läkemedel svenska veterinärer använder vid anestesi av akut sjuka hundar, samt hur de resonerar kring ordination av NSAID till dessa patienter. Undersökningen utfördes via en webbaserad enkät samt en mindre journalstudie om hanteringen av ett antal fall av pyometra hos hundar på Universitetsdjursjukhusets (UDS) smådjursklinik. Enkäten var anonym och skickades ut via mejl till 298 svenska smådjurskliniker. Enkäten besvarades av 149 respondenter. Flest respondenter återfanns i grupperna med 10–20 års arbetslivserfarenhet inom smådjursmedicin respektive 4–9 verksamma veterinärer på arbetsplatsen. Endast två respondenter uppgav att de hade erfarenhet av att inte använda någon premedicinering alls, vilket tyder på att den absoluta majoriteten av akut sjuka hundar ges premedicinering i någon form före anestesi. Veterinärer som arbetar på kliniker med tio eller fler verksamma veterinärer hade erfarenhet av flera läkemedel och metoder i högre grad än de på mindre kliniker, däribland premedicinering med midazolam, intraoperativ analgesi via CRI och perioperativ användning av paracetamol. Många respondenter uppgav att de ofta ordinerar NSAID även till nedsatta patienter, med vissa undantag och anpassningar. Strategier som att ge NSAID först postoperativt till nedsatta patienter och att stabilisera patienter med vätskebehandling före NSAID-giva var betydligt vanligare än absoluta resonemang såsom att undvika NSAID till alla nedsatta patienter. Också i journalstudien ordinerades den absoluta majoriteten av hundarna NSAID. Partiell intravenös anestesi (PIVA), det vill säga att intravenösa anestesiläkemedel kombineras med inhalationsanestetika, användes vid anestesiunderhåll hos majoriteten av hundarna i journalstudien. I motsats var erfarenheten av PIVA förhållandevis låg i enkätstudien, så även hos veterinärer på större kliniker. I enkätstudien påvisades också ett samband mellan ytlig kännedom om ASA-status och att inte använda sig av systemet i arbetet. Detta tyder på att ökad kunskap i ämnet kan bidra till att fler veterinärer känner sig bekväma med och därmed använder systemet. Vidare studier om djurhälsopersonalens kännedom om ASA-status behövs för att ta reda på hur man bäst kan öka kunskapen i ämnet.