Palaeomagnetic secular variations in the varved sediments of lake Gościąż, Poland : testing the stability of the natural remanent magnetization and validity of relative palaeointensity estimates

Abstract: Fyra två meter långa borrkärnor, med sjösediment från Gościąż, Polen, analyserades med hjälp av den s.k. Pseudo-Thellier metoden, en metod som används för att utvärdera tillförlitligheten av variationer av styrkan i det jordmagnetiska (palaeointensiteten) fältet över tiden. Den ursprungliga varvkronologin, framtagen av Tomasz Goslar, överfördes till lagerföljden av honom vid ett besök i Lund 2003. Kronologin extrapolerades till den övre delen av lagerföljden då varven var mindre tydligt utbildade här. Målet med studien var att utvärdera stabiliteten av den naturliga remanenta magnetiseringen (NRM) och tillförlitligheten av de relativa paleointensitetsberäkningarna. Mätresultaten från demagnetisering i alternerande växelströmsfält (AF), visade på två till tre separata stabila NRM bärare. Baserat på pseudo-Thellier tekniken bedömdes att sedimenten inte är användbara för att rekonstruera förändringar i det jordmagnetiska fältets styrka. S.k. principalkomponentanalys (PCA) användes för att beräkna regressionslinjer för inklinationen och deklinationen i ett s.k. Zijderveld diagram. Baserat på denna analys kunde oanvändbara prover förkastas. Deklinationen uppvisade för stor spridning och ansågs oanvändbar. Den resulterande inklinationen jämfördes dels med en tidigare opublicerad studie från Gościąż, dels med en geomagnetisk modell (CALS7K.2) och slutligen med en sammansatt paleomagnetisk regionalkurva för norra Sverige. CALS7K.2 modellen och den regionala kurvan för norra Sverige skiljer sig markant åt mellan 1500 till 500 år f Kr. Såväl den här studien som den tidigare studien av de laminerade sedimenten i Gościąż visar en likartad trend, vilket antyder att variationerna i inklinationen är reella och representerar en regional trend.