Effekter av obrukade åkerkantzoner på antal häckande gulsparvar (Emberiza citrinella)

Abstract: Gulsparven Emberiza citrinella är en vanlig jordbruksfågel i Sverige. Beståndet har dock under senare tid kraftig minskat och mer än halverats sedan 1975-talet. Populationsned-gången antas beror på ett allt effektivare jordbruk, med en minskning av småbiotoper i slättbygderna, men även ökad användning av bekämpningsmedel. Studiens syfte är att undersöka effekten av obrukade åkerkantzoner på förekomsten av gulsparv på 38 gårdar i Mälar- och Hjälmarbygden. Målet är att närmare undersöka om (1) jordbruksblock med fasta gränser (t.ex. gräsbevuxna kanter och vägar) och (2) åkerholmar har en gynnande effekt på antalet häckande gulsparvar. Ett heterogent åkerlandskap med en högre andel obrukad mark förväntas att gynna gul-sparven, då det erbjuder lämpliga habitat för både födosök och häckning. Gulsparven in-venterades på åkermark mellan 30 till 130 ha (medel 80 ha) per gård i samverkan med Sve-riges Ornitologiska Förening (SOF), Hushållningssällskapet (HS) och berörda lantbrukare i projektet Fågelskådare och lantbrukare i samarbete (FOLS). För att identifiera antalet åkerblock och åkerholmar på gårdarna användes block- och satelitkartor. Resultaten visar att en hög täthet av häckande gulsparvar kräver en balans mellan ande-len obrukade åkerkantzoner och brukad åkermark. Studien tyder på att både åkerholmar och åkerblock gynnar gulsparven. Den positiva effekten av antalet åkerholmar är dock täthetsberoende. Vid en ökning av antalet åkerholmar från 2 till 18 åkerholmar/ha på en begränsad åkerareal (40ha: 0,05 – 0,45 åkerholmar/ ha) minskar gulsparvens revirtäthet från 0,13 till mindre än 0,03 revir/ha. På större åkerareal (90 ha) är mönstret det omvända och revirtätheten ökar med antal åkerholmar från 0,02 till 0,15 revir/ha istället (0,02 – 0,2 åkerholmar/ ha). Åkerblockens gynnsamma effekt på gulsparvarnas revirtäthet påverkas av antalet åkerholmar i landskapet. Antalet häckande gulsparvar ökar med antalet åkerblock men bara på åkermark med låg täthet av åkerholmar (t.ex. 0,02/ha). Gulsparven verkar missgynnas av ett odlingslandskap med både hög täthet av åkerholmar (> 0,125/ha) och åkerblocksgränser (> 0,125 åkerblock/ha). Resultaten är förenliga med hypotesen att gulsparven är beroende av ett odlingslandskap med obrukade småbiotoper som erbjuder säkra boplatser och födotillgång. Hög heterogeni-tet kan emellertid begränsa gulsparvarnas häckningsbestånd troligen på grund av mellan- såväl som inomartskonkurrens samt ökad predationsrisk (kanteffekter). Studien kan användas som underlagsmaterial till ett effektivare miljömålsarbete som krävs för att uppnå de två miljömålen ”Ett rikt odlingslandskap” och ”Ett rikt växt- och djurliv” till målår 2020. Skydd av obrukade småbiotoper är viktiga för att bevara den bio-logiska mångfalden i slättlandskapet. Naturvårdande insatserna behöver inte alltid maxi-meras men istället riktas mot homogenen åkerareal som saknar obrukade åkerkantzoner och implemteras där utifrån arternas habitatkrav.