Social hållbarhet i förtätning : en flerfallstudie av tre skånska kommuners arbete med social hållbarhet i planeringsprocesser av urbana förtätningsprojekt

Abstract: Förtätning är det rådande planeringsidealet i Sverige och världen, och ses ofta som en synonym för hållbarhet. Dock hamnar den sociala hållbarhetsdimensionen ständigt i skuggan av den ekonomiska och miljömässiga hållbarheten, då den anses vara svårare att mäta och definiera. Vad social hållbarhet innebär i ett svenskt planeringssammanhang är också otydligt då det inte finns ett samlat stöd för planeringsaktörer med information och vägledning kring regler, riktlinjer och rekommendationer för att främja social hållbarhet i fysisk planering och stadsutveckling. Mot bakgrund av denna problematik är syftet med detta arbete att förstå och diskutera hur olika kommuner arbetar med den sociala hållbarhetsdimensionen i det tidiga skedet av planeringsprocesser av förtätningsprojekt. Det görs genom en flerfallstudie av projekten Södra Kirseberg och Östervärn i Malmö, Karlslund i Landskrona samt DrottningH i Helsingborg. De valda metoderna för undersökningen är semistrukturerade kvalitativa intervjuer med kommunala tjänstepersoner, kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys av plandokument samt platsbesök. Resultaten av studien visade att det finns många likheter mellan Malmö stads, Landskrona stads och Helsingborgs stads arbete med social hållbarhet i förtätningsprojekt. Alla tre kommuner lyfter förtätning som en strategi för att motverka segregation och öka stadens attraktivitet. På områdesnivå lyfts trygghet och socialt kapital som viktiga aspekter i ett socialt hållbart samhälle som kan främjas med hjälp av verktyg som dialoger och konsekvensbedömningar. På detaljplannivå lyfter alla tre kommuner fysiska ingrepp för ökad tillgänglighet och fler mötesplatser som avgörande för ett socialt hållbart samhälle. Utifrån resultaten drogs slutsatsen att förtätning och social hållbarhet kan på flera vis ses som motstridiga i praktiken, samt att den fysiska planeringens mandat att påverka den sociala hållbarheten uppfattas som begränsad.