Investigating the relationship between adaptation in the UNFCCC and reparation under customary international law.

Abstract: Begreppet adaptation to the adverse effects of climate change är relativt nytt in internationell miljörätt. Begreppet adaptation är inte definierat i UNFCCC. Den här uppsatsen analyserar adaptation i ljuset av begreppet reparation i internationell sedvanerätt. Uppsatsen undersöker vad begreppen adaptation och reparation har gemensamt. Kan adaptation i UNFCCC ses som en möjlig utveckling eller förlängning av reparation i internationell sedvanerätt? Den här uppsatsen undersöker relationen mellan adaptation i UNFCCC och reparation enligt ILCs draft articles on Responsibility of States for Internationally wrongful acts. Undersökningen görs genom att analysera begreppet adaptation med hjälp av internationella miljörättsliga principer, GEFs riktlinjer för finansiering och UNFCCC. Uppsatsen undersöker också vad reparation innebär genom att beakta internationella rättsfall, avgöranden, skiljedomar och doktrin. Syftet och funktionen av begreppet reparation och adaptation analyseras gemensamt i beaktande av de diskussioner som förts i tidigare delare av uppsatsen. Enligt den slutliga analysen har begreppen adaptation och reparation liknande syften. Vidare gör den utveckling av internationell miljörätt, som fokuserar på preventiva åtgärder istället för enbart reparativa skyldigheter, att begreppen adaptation och reparation är förenliga i vissa avseenden. Dock visar staters agerande i frågor som rör adaptation och ovilja att finansiera adaptation att det varken finns internationell konsensus, opinio juris eller det enhetliga agerande som krävs för att internationell sedvanerätt skall finnas. Det är därmed tydligt att finansiera adaptation i idag är långt ifrån en skyldighet under internationell sedvanerätt.