Tillgängliga allmänna platser : regler och rekommendationer för utformning

Abstract: Otillgänglig utemiljö är ett problem, både globalt och i Sverige, som drabbar personer med funktionsnedsättningar. Landskapsarkitekten kan genom att komma in i ett tidigt skede bidra till att skapa platser som är tillgängliga för så många som möjligt. För att kunna göra det krävs kunskaper om olika funktionsnedsättningar och de behov som medföljer. Boverket har tagit fram föreskrifter för hur tillgänglighet ska uppnås i nyanläggning. Med föreskrifterna följer även allmänna råd som innehåller rekommendationer och konkreta exempel på lösningar. Flertalet handikapporganisationer och kommuner har tagit fram ytterligare riktlinjer som bygger på Boverkets föreskrifter och råd. Min uppfattning är att det finns en otydlighet i de föreskrifter, råd och riktlinjer som finns idag, vilket gör det svårt att avgöra hur hög tillgänglighet ska uppnås. Syftet med detta projekt är att undersöka hur en god utformning ser ut ur ett tillgänglighetsperspektiv, vilka lagar och styrdokument som styr utformningen av tillgängliga allmänna platser, samt hur tillgänglighetsaspekten på ett enkelt sätt kan synliggöras för planerare och landskapsarkitekter. För att svara på dessa frågor undersöker jag litteratur om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar, aktuella lagar och styrdokument samt Stockholms tekniska handbok för utformning av tillgängliga miljöer och rekommendationer från handikapporganisationer. Jag identifierar sex områden där landskapsarkitekten kan bidra till ökad tillgänglighet; möblering, gångytor, utjämningar mellan gångytor, ledstråk och markeringar, ramper och trappor. Dessa aspekter synliggörs i ett faktablad som innehåller en tydlig uppdelning i lagar, vad som är önskvärt för att uppnå hög tillgänglighet, vad som är acceptabla lösningar samt sådant som bör undvikas i utformningen. I samtliga aspekter är det av stor vikt att ta hänsyn till utformningens tre grundpelare; estetik, funktion och komfort, för att kunna skapa platser som ger sinnliga upplevelser samtidigt som de är funktionella och trygga för så många som möjligt. Detta utgör grunden till en god utformning. Avslutningsvis är det ett område där det krävs mer forskning kring de behov som olika funktionsnedsättningar medför, för att kunna ta fram riktlinjer på starka grunder.