Nya vägar för trafik och vatten : sänkta hastigheter ger plats för klimatanpassning

Abstract: Uppsatsen tar sin utgångspunkt i klimatförändringarna och de förväntade följderna av dessa, vilket bland annat innebär kraftigare och intensivare regn. Kraftigare regn innebär stora utmaningar för städer och tätbebyggda områden där stora andelar av markytorna är hårdgjorda. Detta tillsammans med att ledningsnät inte kan dimensioneras efter de största regnen innebär att det blir problem med översvämningar. En lösning på denna problematik är att anlägga ytor där vattnet kan fördröjas och infiltreras i marken. En anpassning av staden för kraftigare och intensivare regn kräver därmed utrymme vilket kan vara svårt att avsätta. Många städer arbetar dessutom med förtätning som strategi, vilket ställer frågan till sin spets om hur ytor i staden ska kunna hittas för klimatanpassning och dagvatten. För att angripa denna problematik har uppsatsen fokuserat på trafikens ytor och undersöker om det är möjligt att frigöra ytor från vägar till klimatanpassning. År 2008 infördes ett nytt system för hastighetsgränser i Sverige vilket innebär att dessa kan sättas i steg om 10 km/h, från 30 km/h upp till 120 km/h. Detta har lett till att många hastigheter nu sänkts, framförallt från 50 km/h till 40 km/h. För att få en god hastighetsefterlevnad är det viktigt att gatans utformning stödjer den satta hastighetsgränsen. Allt för breda vägar inbjuder till höga hastigheter. En avsmalning av dessa kan därmed innebära positiva effekter på trafiksäkerheten. Mot denna bakgrund har sex stycken gator i Helsingborg identifierats; Ringstorpsvägen, Lägervägen, Hjälmshultsgatan, Elektrogatan, Landskronavägen och Kielergatan. De utvalda gatorna har gemensamt att de har breda vägbanor och ligger i område med risk för översvämning vid ett hundraårsregn. Urvalet av gatorna har kunnat göras med hjälp av geografisk data. Med utgångspunkt i Vägar och gators utformning, (VGU) har nya breddmått för gaturummen uppskattats. Resultatet av studien visar att det finns möjligheter att smalna av trafikens utrymme i de flesta av gaturummen med ungefär två till tre meter, och i vissa fall mer. Det finns därmed plats för att integrera klimatanpassningslösningar i dessa gator samtidigt som trafiken har tillräckligt med yta att fungera funktionellt. I några av gaturummen som studerats saknas det idag separerade cykelbanor trots att hastigheten överstiger 30 km/h. I de uppskattningar av nya vägbredder som gjorts har det därför ingått cykelbanor. I vissa av fallen innebär det att vid en utformning med cykelbanor blir det inte någon yta över i gaturummet till klimatanpassning. Utan att ta hänsyn till kostnader för denna typ av lösningar eller implementeringsprocesser visar studien att det finns potential att utnyttja gaturummen till klimatanpassning och på så sätt både kunna uppnå en ökad kapacitet av dagvattensystemet men också en bättre hastighetsefterlevnad för trafiken och därmed en förbättrad trafiksäkerhet. Studien har utgått från gällande svenska riktlinjer. Samtidigt finns det tydliga målbilder på nationell nivå och i de kommunala dokument som studerats om att biltrafiken ska minskas. En sådan utveckling, med bilen nedprioriterad, kan ge mer utrymme till klimatanpassning i vissa gaturum. En ökad satsning på kollektivtrafik kräver dock mycket utrymme vilket kan stå i konflikt med klimatanpassning i dessa gaturum.