Pay-for-delay settlements at the crossroads in the EU: will we walk the object path or the road to effects analysis?

Abstract: Detta fördjupningsarbete kommer att undersöka hur Europeisk konkurrensrätt ska verkställas i relation till så kallade ’pay-for-delay’-avtal, vilka är avtal där värdeöverföringen sker från patentinnehavaren till den som begår patentintrång: tvärtemot hur en typisk förlikningsprocess ser ut. Dessa avtal har under det senaste decenniet, framförallt i läkemedelsindustrin, varit under granskning av den Europeiska Kommissionen på grund av dess potentiella konkurrensbegränsande effekter. Dessa effekter kan ses då priser på märkesläkemedel kan hållas artificiellt högt samt att generiska läkemedel kan hållas utanför marknaden. Däremot, vilket kommer att visas i detta fördjupningsarbete, är inte den rättsliga och ekonomiska verkligheten i läkemedelsindustrin så entydig som den verkar vid första anblick. Problem som kommer att analyseras är: relationen mellan immaterialrättsliga tillgångar och konkurrensrätt, Europeiska unionens domstolspraxis under artikel 101(1) FEUF, Europeiska Kommissionens tre nyligen fattade beslut som rör ’pay-for-delay’-avtal samt den ekonomiska och rättsliga bakgrunden för att ingå ’pay-for-delay’-avtal. I slutet av fördjupningsarbetet kommer författaren, på grund av marknadsstrukturen, förlikningsinstitutet samt svårigheter med att uppnå avskärmning av marknaden, föreslå att dessa avtal som huvudregel bör analyseras om effekterna av avtalen snedvrider konkurrensen, snarare än att de ses som att ha syfte att snedvrida konkurrensen. Resultatet av den slutsatsen är att det är Kommissionen som har bevisbördan att visa huruvida konkurrensen har snedvridits.