Skogseken : en undersökning av ekens kulturhistoriska och estetiska värde, samt dess användning i den urbana vegetationsbyggnaden

Abstract: Detta arbete har gjorts för att undersöka vilken syn som Landskapsingenjörsstudenter har på ekens estetiska värde, samt vilka användningssätt de tycker framhäver ekens karaktärer. Motivationen har varit att skapa en bild av hur den framtida användningen kan komma att se ut. Jag har valt att ägna en del av arbetet åt att lyfta fram vissa historiska händelser där eken har spelat en viktig roll. Detta har jag gjort för att jag tycker att det är viktigt att känna till ekens historia om man skall argumentera för att använda den. När bönderna förbjöds hugga ner ekar på sin egen mark, så skapades ett ekhat, men spåren av denna syn på eken är förmodligen väldigt otydliga idag. Att eken har varit ansedd som ett heligt träd har gett den ett stort symbolvärde. I den enkätstudie som jag har gjort framkommer det att landskapsingenjörsstudenterna helst ser eken som solitär, då den viktigaste ekkaraktären är storleken på trädet. Även kronans och grenarnas form anses vara avgörande för upplevelsen. Fyra fallstudier har gjorts för att undersöka olika typfall av ekanvändning i stadsmiljö. De fyra olika fallen representerar fyra olika användningssätt: bestånd/trädgrupper, solitärträd, gatuträd och landsvägsallé. Platserna har getts olika referensvärde beroende på hur väl ekens viktigaste karaktärsegenskaper bevaras i respektive situation. Trädgrupper/bestånd presenteras i den första platsstudien. En av de mest framträdande karaktärerna i den studerade parken är ekarnas krokiga grenar. Ett högt referensvärde ges eftersom grenarnas form är en av de mest uppskattade karaktärerna. I den andra fallstudien har eken som solitär studerats, och även den här platsen får ett högt referensvärde då den representerar bilden av den stora, breda solitäreken, som är den användningsform som ansågs som mest positiv bland studenterna. Eken som gatuträd utgör den tredje fallstudien. Den här platsen får ett lägre referensvärde eftersom inte tillräckligt utrymme ges åt ekarna att få breda ut sin kronbas. Den typiska ekkronan framträder därför inte på platsen. Landsvägsallén är det sista av de fyra fallen. Alléer med ekar är inte vanliga i Skåne, och att de är sällsynta gör platsen intressant. Vissa av de typiska ekkaraktärerna framkommer till viss del, och den tydligaste är ekens förmåga att fälla ut sina horisontella grenvåningar längst ner i kronan. Ekarnas sick-sackformade grenar gör alléns valv vackert. Allén kan på sikt dessutom få ett ganska högt biologiskt värde. Studierna visar att eken har många kvaliteter, vilka kan utnyttjas väl med ett flertal användningssätt. Att eken som solitär tenderar att ge den starkaste upplevelsen visar att den klassiska symbolbilden av eken lever kvar.