Gröna stråk i Rotebro : en socioekologisk stadsutveckling

Abstract: Detta examensarbete fokuserar på två av de tre aspekterna på hållbar utveckling, ekologisk och social hållbarhet. Arbetet skapar djupare förståelse för hur landskapsarkitekter kan arbeta med hållbara stadsutvecklingsprojekt och visar hur en stadsdel kan bli mer hållbar ur ekologiska och sociala perspektiv genom att planera för en genomtänkt och sammanhängande grönstruktur. Den ekologiska och sociala hållbarheten har här varit utgångspunkt för ett stadsutvecklingsförslag över gröna stråk i stadsdelen Rotebro. Rotebro är en ort i Sollentuna kommun som delas upp av flera fysiska barriärer som järnväg, större vägar och verksamhetsområden. De gröna stråken ska här öka tillgängligheten för invånarna att röra sig ut till grönområden men även till olika bostadsområden och mötesplatser i stadsdelen. Stråken innehar en mångfald av aktiviteter och service men även områden för stillsamma promenader och platser där skolor kan bedriva pedagogisk verksamhet för att täcka in en bred målgrupp. Stråken har utformats från åsikter av Rotebros invånare som sammanställts i Rotebrodialogen och Sociotopkartan som utförts av Sollentuna kommun. Gröna stråk har flera fördelar ur både ekologiska och sociala perspektiv. Grönområden som är sammanlänkade med stråk gynnar ekosystemen genom att växter och djur lättare kan sprida sig vilket bidrar till ökade förutsättningar för hög biologisk mångfald och därmed en större ekologisk hållbarhet (Boverket 2007, s.21). Stråk för gående, cyklister och kollektivtrafikresenärer som integreras med grönska blir dessutom mer attraktiva vilket skapar en mer promenadvänlig stad (Boverket 2007, s.41). Om stråken erbjuder rika upplevelser lockas fler människor till dem vilket i förlängningen leder till minskade utsläpp, bättre hälsa och högre medborgaranda i kommunen (Boverket 2007, s.49). I Rotebros gröna stråk etableras både grönska och bebyggelse för att öka den ekologiska och sociala hållbarheten. Tätare bebyggelse i Rotebros centrala delar gör att stadsdelen befolkas under större del av dygnet vilket bidrar till en tryggare utemiljö. Förslaget visar att gröna stråk kan skapa en identitet i en befintlig struktur och att små insatser i en större skala kan ge stor effekt både på specifika platser och i det större perspektivet. Att arbeta med grönska i både den stora och lilla skalan skapar möjlighet för en sammankopplad grönstruktur och ger flera ekologiska och sociala fördelar. Att gestalta en plats utifrån ett större sammanhang kan därmed ökar hållbarheten jämfört med om platserna utformas enskilt utan koppling till den övergripande strukturen.