Fysisk aktivitet hos hundägare och hundar som deltar i ett gemensamt träningsprogram : förändring av fysisk aktivitetsgrad samt samband mellan uppmätta och skattade värden

Abstract: En alltmer stillasittande livsstil ses i dagens samhälle, vilket leder till negativa hälsoeffekter hos både människa och hund. Till följd av detta ses även en ökad mortalitet och metoder för att öka den fysiska aktiviteten hos människa och hund behöver därför implementeras. Gemensam träning för hundägare och hund eller ”One Health approach”, som en del studier benämner konceptet, har visat sig fördelaktigt för både hundägare och hund, men mer forskning behövs. Syftet med den aktuella studien är därför att undersöka om ett gemensamt träningsprogram för hundägare och hund kan öka den fysiska aktiviteten hos båda parter. Studien undersökte även hundägarnas självskattade aktivitetsnivå i korrelation med deras objektivt uppmätta fysiska aktivitet. Detta arbete behandlar redan insamlad data från pilotstudien “U can move”, där deltagarna tillsammans med sina hundar fick genomföra ett åtta veckor långt gemensamt träningsprogram, framtaget av Svenska brukshundklubben (SBK). På SBK:s och Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) webbsidor anmälde sig deltagarna frivilligt via ett anmälningsformulär. I studieupplägget inkluderades objektiv aktivitetsmätning med accelerometer för hundägare och hund, samt subjektiv aktivitets- och sömnmätning med loggböcker. Endast data från vakentid behandlas i detta arbete. Aktivitetsmätningarna delades in i kategorierna; ”stillasittande”, ”lågintensiv fysisk aktivitet”, ”medelintensiv fysisk aktivitet” samt ”högintensiv fysisk aktivitet”, baserat på specifika gränsvärden. Slutligen sammanställdes aktivitetsmätningarna till en överblick av hur både hundägarnas och hundarnas fysiska aktivitet förändrats efter genomfört träningsprogram. Även hundägarnas förmåga att skatta sin egen aktivitetsnivå studerades. Mann-Whitney U-test användes vid jämförelser av registrerad data. För den objektivt uppmätta fysiska aktiviteten hos deltagande hundägare och hundar i studien, syntes ingen statistisk signifikant skillnad mellan den första mätningen och sista veckan i träningsprogrammet. Däremot sågs i denna pilotstudie, en trend till signifikans för ett minskat stillasittande hos deltagande hundägare. Hundägarna överskattade sin tid i “högintensiv fysisk aktivitet” och underskattade sin tid i “lågintensiv aktivitet”. Ingen förbättring sågs av hundägarnas självskattningsförmåga den sista veckan av träningsprogrammet. Konklusionen av studien är att inga statistiskt signifikanta förändringar av den objektivt uppmätta fysiska aktiviteten hos hundägare eller hund kunde ses. Hundägarnas självskattningsförmåga visade på statistisk signifikant underskattning i kategorin “lågintensiv fysisk aktivitet”, jämfört med den objektiva mätningen. Fler studier med större studiepopulation behövs för att dra säkra slutsatser.