Bättre tillväxt för de minsta grisarna? : ett försök med utfodringsautomater till tillväxtgrisar

Abstract: Grisar föds med olika förutsättningar och en gris som föds med lägre födelsevikt kan ha svårt att komma upp i samma tillväxttakt som sina kullsyskon. Detta leder till att det i varje omgång finns ett antal grisar med lägre avvänjningsvikt än de andra grisarna. De grisar med lägre avvänjningsvikt har dock i de flesta fall samma tid på sig att nå samma slaktvikt som de större grisarna vilket kräver en noggrann och genomtänkt utfodringsstrategi till dessa minsta grisar. Vid avvänjningen sker många förändringar i smågrisens liv, bland annat ändras enzymprofilen i deras mage och tarm vilket gör att fodret inte kan brytas ner eller absorberas och en stor mängd foder kan ansamlas i mage och tarm. Här kan oönskade bakterier växa till, vilka kan orsaka avvänjningsdiarré. Mindre grisar är oftast känsligare än tyngre och har svårare att anpassa sig, därför kan det vara bra att plocka ut de minsta och svagaste grisarna för att sätta i en egen box med extra tillsyn. Flera utfodringstillfällen med mindre fodergivor samt blötutfodring gynnar foderintaget och tillväxten. En restriktiv fodergiva uppdelad på flera tillfällen resulterar i färre sjukdomsfall. Ett hjälpmedel för att skapa bättre förutsättningar för de minsta grisarna är en speciell utfodringsautomat som sätts i deras box i samband med att de flyttas till tillväxtstallet. Vi har genom ett mindre försök undersökt huruvida en sådan här utfodringsautomat haft någon inverkan på de minsta grisarnas tillväxt, jämfört med att bara använda sig av torrfoder. Försöket utfördes på tre gårdar och det gjordes tre upprepningar på varje gård. De minsta och svagaste grisarna valdes ut och vägdes enskilt vid avvänjningen och delades därefter in i en försöks- och en kontrollbox, som viktmässigt var så lika varandra som möjligt. I försöksboxen användes en utfodringsautomat och i kontrollboxen togs grisarna om hand på det sätt man gjorde innan utfodringsautomaten införskaffades. Resultatet blev att grisarna i försöksboxarna hade växt 540 gram mer i genomsnitt per gris än grisarna i kontrollboxarna. Dock skiljde sig resultaten åt mellan omgångarna. I en del omgångar hade kontrollboxarna en större viktökning än försöksboxarna. Gårdarna hade olika utfodringsrutiner vilket kan förklara de olika resultaten. Vid en sammanslagning av de två gårdar med mest lika förutsättningar så fick vi en signifikant ökad tillväxt i försöksboxen. Det verkar alltså sannolikt att de grisar som fått fodret uppblött i automaten växt mer än de som fått samma foder men som torrt. Våra slutsatser är att det är fördelaktigt att använda sig av en utfodringsautomat till de minsta och svagaste grisarna vid avvänjning men det krävs fler och bättre kontrollerade försök för att säkerställa resultatet.