Grönska i stadens små rum : omgestaltning av en lastgata till gröna vistelseytor på Norrmalm, Stockholm

Abstract: Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Samtidigt står delar av Stockholm för de absolut mest tätbefolkade områdena i Europa. Stockholms innerstad har en genomsnittlig befolkningstäthet på över 9000 invånare per kvadratkilometer, och en del av Södermalm utgör den sjätte mest tätbefolkade kvadratkilometern i hela Europa. Trots detta pågår en fortsatt förtätning i centrala Stockholm, vilket i sin tur leder till allt färre rekreativa friytor och grönytor i staden. På Norrmalm i Stockholm planeras en omfattande förtätning och nybyggnation, i och med att spårområdet planeras att överbyggas. Detta arbete syftar till att undersöka möjligheterna till att få in mer växtlighet och skapa rekreativa och sociala platser i den täta staden. Frågorna undersöks genom genererandet av ett gestaltningsförslag för tre nya gårdsrum som bildas i samband med förtätning av en fastighet på Norrmalm. Platsen har ett mycket centralt läge i staden samtidigt som dess mark- och ljusförutsättningar medför svårigheter för att skapa grönskande miljöer. Arbetet utgår ifrån metoden analys genom syntes där en litteraturöversikt, platsbesök, dokumentstudie och referensprojekt kombinerats med skissande för att generera ett förslag för gårdarna. Processen tilläts vara iterativ och gestaltningen växte fram allteftersom mer information samlades in. Resultatet av processen blev tre gårdsrum med sittplatser och flera vegetativa skikt. Gestaltningen syftar till att skapa en grön oas i staden skyddad från trafik och brus som knyter an till Stockholms arkitektoniska historia. Genom att arbeta med rummens dimensioner, ljusförutsättningar och markförhållanden skapades en gestaltning anpassad efter platsens unika förhållanden, samtidigt som en stor andel växtmaterial infördes. Gårdarna har en högsmal form och det vertikala rummet nyttjades för att få in grönska samtidigt som åtgärder för den mänskliga skalan genomfördes. Sammanfattningsvis diskuteras gestaltningens styrkor och svagheter, samt metodens möjligheter och begränsningar. Det blev tydligt att metoden gav stor frihet till egen tolkning och resultatet blev därför en produkt av egna preferenser. Det visade sig också att det stora fokuset på grönskans sociala värden ledde till att de ekologiska värdena fick en mindre central roll denna gestaltning. Slutligen noterades potentialen till vidare undersökning av att koppla samman gårdarna med det anslutande gaturummet för att få en enhetlig gestaltning med tydliga entréer som synliggör de nya gårdarna för förbipasserande.