Felint leukemivirus - hur påverkas smittade katter?

Abstract: Felint leukemivirus (FeLV) är ett gammaretrovirus som drabbar katter över hela världen. Viruset ger en kronisk infektion som kan anta fyra olika former i den infekterade katten. De fyra formerna är abortiv infektion, regressiv infektion, progressiv infektion och fokal infektion. Karakteristiskt för FeLV-infektionen är att katten oftast genomgår en lång asymtomatisk fas utan kliniska symptom. De vanligaste symptom som sedan uppkommer är anemi, kroniskt inflammatoriskt tillstånd, lymfom, leukemi samt nedsatt immunförsvar som i sin tur predisponerar för opportunistiska infektioner. I vissa fall leder retrovirusinfektionen till ett överaktivt immunförsvar vilket ger immunmedierade sjukdomar. Immunosuppressionen som uppkommer karakteriseras ofta av neutropeni (låg halt neutrofiler i blodet) och lymfopeni (låg halt lymfocyter i blodet), där främst en minskning av T-celler ses. Viremiska katters neutrofiler uppvisar minskad kemotaxi och fagocyterande förmåga. Även cytokinproduktionen kan förändras, med en minskning av IL-10 och TNF-α. FeLV-infekterade katter uppvisar ofta ett minskat och fördröjt antikroppssvar jämfört med icke-infekterade katter. Cytotoxiska T-lymfocyter (CTL) spelar en viktig roll i värdens tidiga försvar mot FeLV. För att bekämpa persistent viremi är dock både det humorala och det cell-medierade immunförsvaret viktiga. Behovet av produkter som kan skydda mot FeLV är stort men behandlingsalternativen begränsade och i många fall associerade med allvarliga biverkningar. Behandling med interferoner (IFN) används ibland empiriskt mot virala infektioner som en immunomodulerande terapi. Det interferon man använder sig av i dagsläget är främst rekombinant felint interferon-ω (rFeIFN-ω). Det finns även ett fåtal vaccin tillgängliga mot FeLV, exempelvis Versifel® FeLV, som anses kunna skydda katter mot FeLV-relaterade sjukdomar upp till 3 år efter vaccinationen.