Naturlig trädföryngring och epifytiska hänglavar 10 år efter en avverkning i schackruteform

Abstract: Schackrutehuggning, eller Chequered-Gap-Shelterwood-System, är ett sköt-selsystem som idag inte utförs i praktiken men som kan använda fördelarna hos trakthyggesbruk och hyggesfritt skogsbruk. Dock är det viktigt att un-dersöka metodens effekter innan en storskalig tillämpning etableras. Syftet med denna studie var att undersöka om en tillfredsställande naturlig trädföryngring och spridning av hänglavar kunde erhållas tio år efter en av-verkning i schackruteform. Även tillväxtskillnader undersöktes hos träd-plantor och hänglavar med hänsyn till avstånd från skogskant och väder-streck. Målet med detta arbete var att framställa mer kunskap som visar om skötselmetoden kan gynna både skogsbruk och rennäring. Studien utfördes strax söder om Gällivare i en schackrutehuggning med 40x40 meter stora luckor. Totalt inventerades 14 luckor, 14 trädrutor och ett referensområde i nära anslutning. Inom luckorna noterades antalet huvud- och biplantor, planthöjder och stamvolym samt förekomsten av hänglavar. Inom trädrutorna uppskattades den längsta bållängden och antalet lavklum-par. I den statistiska analysen användes variansanalys och tvåsidigt t-test med 95 procentigt konfidensintervall. Resultaten visade att den naturliga trädföryngringen i genomsnitt var 2400 plantor/ha vilket är tillräcklig enligt skogsvårdslagen och att hänglavar spred sig inom hela luckorna. Resultaten visade däremot ingen kanteffekt som påverkade volymtillväxten hos plantor inom luckorna eller hänglavar-nas biomassa inom trädrutorna. Likaså påvisades ingen väderstreckseffekt på varken plantor eller hänglavar. Biomassan av hänglav var dubbelt så stor inom schackrutehuggningen jämfört med referensområdet. Slutsatsen är att en schackrutehuggning kan medföra en acceptabel trädför-yngring inom luckorna enligt skogsvårdslagen och samtidigt kan hänglavar i kvarstående trädrutor utvecklas bra och sprida fragment till kommande träd-generation inom luckorna.