Samband mellan fysisk aktivitet och sömn hos hundägare samt nattvila hos hund : effekter av ett gemensamt träningsprogram

Abstract: Fysisk aktivitet är viktigt för att hund och hundägare ska må bra. Flera studier gjorda på människa och hund visar att en god fysisk aktivitet ger flera hälsofördelar. Inom humanstudier påvisas även att fysisk aktivitet ger en bättre sömn som även är en viktig del för måendet. Gällande samsovning mellan hund och hundägare finns det studier som visar att hundägaren känner ett större psykiskt välmående när man har sin hund nära. Det finns idag relativt begränsat med studier som undersöker sömn hos hund. Denna kandidatuppsats baseras på en pilotstudie där deltagande hundar och hundägare genomgick ett åtta veckor långt gemensamt träningsprogram, med syfte att undersöka fysisk aktivitet och sömn. Deltagarnas fysiska aktivitet och sömn mättes med hjälp av aktivitetsmätare. Första datainsamlingen utfördes veckan innan träningsprogrammets start och den andra under sista veckan av träningsprogrammet. Hundägarna fick även fylla i enkätfrågor gällande samsovning med sin hund. I studien inkluderades 16 par, ingen kontrollgrupp fanns. Från aktivitetsmätarna för hundägarnas fysiska aktivitet sågs ingen statistisk signifikant skillnad mellan första och andra datainsamlingen för intensitetskategorierna stillasittande, låg-, medel- respektive högintensiv fysisk aktivitet. Kategorin “stillasittande” hade högst antal uppmätta minuter (medelvärde 623,5 ± 101,6 respektive 588,2 ± 80,4). Det fanns dock en numerär minskning av tiden i kategorin stillasittande. Trots ett högt uppmätt initialvärde för ”sömneffektivitet” (faktisk sovtid) vid första datainsamlingen sågs en numerisk ökning vid andra datainsamlingen. För sömnparametern ”uppvaknande” sågs en numerisk minskning. Ingen statistisk signifikant skillnad kunde dock ses vid jämförelse av sömnparametrar mellan första och andra datainsamlingen. I studien sågs heller inget statistiskt signifikant samband mellan tid i medel- och högintensiv fysisk aktivitet och sömneffektivitet, och ej heller mellan tid i stillasittande och sömneffektivitet. I hundarnas uppmätta fysiska aktivitet sågs ingen statistisk signifikant skillnad eller tydlig numerisk skillnad mellan första och andra datainsamlingen för någon av intensitetskategorierna (vila, stillasittande, modifierat stillasittande, låg-, medel- respektive högintensiv fysisk aktivitet). Studien visade att även hundarna tillbringade mest tid i ”stillasittande”, och då huvudsakligen i den relativt oetablerade intensitetskategorin ”vila”, som innebär stillasittande/-liggande med enbart mycket små rörelser. Enligt svaren från enkäten vid första datainsamlingen var det 87 % som hade sin hund i samma rum när de sov, men vid andra datainsamlingen var det 94 % vilket visar en liten ökning. Enkäten visade även att 44 % av hundägarna någon gång eller alltid sov med sin hund i sängen vid den första datainsamlingen, och detta ökade sedan till 50 % vid den andra datainsamlingen. Enkätsvaren visade även en numerär minskning av antalet uppvaknanden som orsakats av hunden. I studien sågs inget statistiskt signifikant samband mellan de hundägare som svarat att de aldrig sov med sin hund gentemot de hundägare som svarat att de alltid sov med sin hund och antal uppvaknanden på natten. I denna studie påvisades inga signifikanta samband mellan graden av fysisk aktivitet och nattsömn hos deltagande hundägare eller nattvila hos deras hundar, studiepopulationens mindre storlek kan vara en faktor. Studien visade inte något statistiskt signifikant samband mellan samsovning med hunden och antalet uppvaknanden nattetid, vilket kan tyda på att sömnen inte störs av att dela säng med hunden. Fler studier med fler deltagare behövs inom detta område och även studier för att få fram en tillförlitlig algoritm för att kunna mäta hundarnas sömn med aktivitetsmätare.