Landskapsarkitektur och virtuellt byggande : hur berör tillämpningen av BIM och VDC landskapsarkitektens yrkesutövning och roll i byggprocessen?

Abstract: Tillämpningen av IT har länge diskuterats som en lösning på problem inom byggbranschen som uppstått genom den stora omvälvning som branschen genomgått under nittonhundratalet. Tilltron till att IT ska lösa problem inom branschen med höga kostnader, låg kvalité, dåligt fungerande informationsutbyte med mera är stor. IT har hittills kommit att underlätta den enskilda aktörens arbete men branschen har först nu aktivt börjat tillämpa IT för att förbättra byggprocessen som helhet och samarbetet aktörer emellan. BIM är ett tekniskt system som hanterar information och som visualiserar informationen för att den lättare ska kunna förstås av alla parter som är inblandade i ett byggprojekt. VDC eller ”virtuellt byggande” är ett samlingsnamn som beskriver tillämpningen av BIM genom hela byggprocessen. Dessa IT-baserade hjälpmedel innebär ett förändrat arbetssätt individuellt och ett förändrat samarbete i byggprocessen. Vissa tror att detta kommer att förändra byggbranschen i stort. Många arkitekter i Sverige är missnöjda med den roll arkitekten har i byggprocessen. Vissa menar att branschen styrs av aktörer som enbart fokuserar på kostnad och inte bryr sig om de värden i den byggda miljön som arkitekten värnar om. Men många förespråkare för virtuellt byggande tror att detta IT-baserade arbetssätt kan stärka arkitektens roll i byggprocessen. Om då dessa metoder kan stärka arkitektens roll, hur förhåller sig då arkitekterna till den nya tekniken? Vilken roll kan virtuellt byggande spela för kommunikationen med andra aktörer? Vilka vägval vill arkitekten att branschen gör beträffande ny teknik? Och hur kan landskapsarkitekten tillämpa virtuellt byggande för att stärka sitt yrkesutövande? Svar på dessa frågeställningar söktes i uppsatsen genom litteraturstudier, studiebesök och intervjuer. Genom litteraturstudien kunde byggbranschens utveckling beskrivas. Studien av den historiska bakgrunden ledde till att arkitektens roll i dagens byggbransch kunde förstås utifrån hur den förändrats. Detta ledde till en analys av vilka vägval som branschen står inför och hur de kan påverka arkitektens roll. Intervjuerna och studiebesöken gav en djupare förståelse för vad som kan läsas mellan raderna i den litteratur som intervjufrågorna baserades på. Studiebesöken bidrog till att snabbt få en inblick i praktisk tillämpning vilket skapade en mer verklighetsförankrad förhållning till ämnet. Studierna visade att branschen är i full gång med att tillämpa virtuellt byggande, och att det är inom anläggningssidan som utvecklingen går som snabbast och där fördelarna är som störst. De största infrastrukturprojekten agerar pilotprojekt men lyckade försök med att tillämpa virtuellt byggande i mindre projekt har gjorts. Tillämpningen görs idag inte genom hela byggprocessen vilket gör att vinsterna är begränsade. De aktörer som satsar på att implementera tekniken och arbetssättet måste acceptera att verksamheten initialt är mindre lönsam. Virtuellt byggande innebär att projekteringsdelen i ett byggprojekt blir mer avancerad och tar längre tid. Mer information ska skapas initialt under själva projekteringen. Men värdet på den information som skapas kan vara hög i för aktörer som kommer in senare skeden, till exempel förvaltning. Den extra kostnaden kompenseras också med att färre fel uppstår under själva byggprocessen. För landskapsarkitekten kan detta kanske innebära att man kan ta mer betalt för det man producerar och att fler landskapsarkitekter behövs i branschen. Detta förutsätter dock att landskapsarkitekter tar till sig tekniken och inte lämnar över detta till ingenjörer och andra aktörer. Landskapsarkitekten har inga större hinder med att anpassa sitt individuella arbetssätt genom att gå över till 3D-projektering. Börjar man redan nu att projektera objekt- och 3D-baserat så står man beredd att tillämpa virtuellt byggande i samma takt som branschen i övrigt. Tekniken är inte fullt utvecklad ännu och det finns en acceptans för att arbeta med lösningar som inte fungerar fullt ut. Men landskapsarkitekten måste själv ta ansvar för att utnyttja de möjligheter som finns och för att kommunicera betydelsen av dessa till den övriga branschen och i synnerhet till byggherrarna. Om landskapsarkitekten inte tar vara på möjligheterna går man miste om ett tillfälle att stärka sin roll i branschen.