Tonsillit hos hund : en uppföljande studie av tonsillektomi

Abstract: Tonsillit är en svensk veterinärmedicinsk problematik som vanligtvis ses hos jakthundar. Hundarna behandlas oftast genom flertalet långvariga medicinska behandlingar innan veterinärer rekommenderar tonsillektomi. Tonsiller, tillsammans med övrig lymfatisk vävnad i munhålan, är kroppens första försvar mot patogener i luftvägar och magtarmkanalen. Inom humanmedicinen är återkommande tonsilliter relativt vanligt hos yngre individer och det är histopatologiskt liten skillnad mellan återkommande tonsilliter och tonsillhyperplasi. Studier visar på att människor som genomgått tonsillektomi eller liknande ingrepp i vuxen ålder visar på signifikant förbättring av livskvalitet och minskning av behandlingar för halsproblematik. Samtidigt visar studier att tonsillektomi vid ung ålder medför en ökad risk att utveckla allergier och respiratoriska infektioner. Denna studie syftade till att undersöka kliniska tecken före tonsillektomi och jämföra dessa med kliniska tecken efter tonsillektomi samt undersöka patologisk anatomisk diagnos (PAD) av de tonsiller som kirurgiskt tagits bort och om tonsillektomi har en långvarig effekt hos hundar. Utöver genomgång av 253 journaler på Nordvärmlands smådjurspraktik så skickades en enkät ut till alla djurägare vars hundar genomgått tonsillektomi vid den nämnda veterinärkliniken under åren 2015 - 2020. Enkäten syftade till att samla in djurägarnas upplevelser om kliniska tecken före och efter tonsillektomi samt effekter efter operationen. Hundarna i studien var mellan två och fem år när de genomgick tonsillektomi vilket är en ålder då hundarna varit med under minst en jaktsäsong. Det var 133 av hundarna som genomgått medicinsk behandling innan tonsillektomin och dessa hundar behandlades främst med klindamycin, kortison och amoxicillin. Oavsett behandling så insjuknade hundarna igen med tonsillit inom högst 12 månader. Från PAD-svaren framgick det att majoriteten av hundarna hade lymfoid hyperplasi (92,5 %), främmande kropp (29,2 %) och purulent tonsillit (14,2 %). Ställande och stående hundar hade en signifikant större risk att drabbas av främmande kroppar och enligt denna studie går det inte avgöra makroskopiskt vilken typ av förändring som ses i tonsillparen. Vid återbesök var 92,6 % av hundarna symtomfria. Enkäten visade att djurägare uppfattade att hundarna hade främst nedsatt fysisk uthållighet, påverkan på skallet, nedsatt luktsinne och ökad konsumtion av gräs innan operationen. Efter tonsillektomin uppvisade majoriteten av hundarna inga kliniska tecken vid prestation och det vanligaste kliniska tecknet var påverkan på skallet. Detta kan vara en eventuell komplikationsrisk efter tonsillektomi då fyra djurägare svarat att hundarna fick en påverkan på skallet efter operation, men hade ingen påverkan på skallet innan operationen. Studien visade att det var en signifikant skillnad på hur många hundar som åt gräs före och efter operation (p = 2,2 x 10–16) och hur många hundar som hade sämre luktsinne före och efter operation (p = 2,2 x 10–16). Studien visade även en signifikant skillnad på hur många hundar som hade sämre fysisk uthållighet före och efter operation (p = 1,3 x 10-13) och hur många hundar som hade påverkan på skallet före och efter operation (p = 4,1 x 10-8 ). Dessa resultat innebär inte bara att de kliniska tecknen hade med tonsilliten att göra utan även att tonsillektomi varit en effektiv behandlingsmetod. Majoriteten av djurägarna ansåg att hundarna återgick till samma prestationsnivå som innan symtomdebut och vissa djurägare ansåg att hundarna presterade på en högre nivå efter tonsillektomin jämfört med innan symtomdebuten. Dessutom ansåg majoriteten av djurägarna att hundarna inte haft några sjukdomar i luftvägarna efter operation och de hundar som haft problematik med luftvägarna drabbades främst av bronkit och pneumoni. Slutsatsen som dras i denna studie är att tonsillit hos hund kan vara en verklig problematik för framför allt jakthundar. Det var vanligt att hitta mikroskopiska främmande kroppar i tonsillerna hos framförallt stående jakthundar. Tonsillektomi kan vara en effektiv behandlingsmetod för hundar förutsatt att ingen annan orsak till nedsatt prestation kan påvisas. Studien visar även på att hundar kan återfå sin arbetsförmåga efter tonsillektomi. Nyckelord: tonsillit, jakthundar, hundar, tonsillektomi