Kattägares förmåga att bedöma katters smärta utifrån videomaterial

Abstract: Majoriteten av de katter som lever i Sverige har eller kommer någon gång under sin livstid att uppleva smärta. En av de grundläggande förutsättningarna för att katter ska ha en god livskvalitet och bra välfärd är att smärta minimeras och att katterna får den vård de är i behov av. Att detektera att en katt upplever smärta är komplext och att känna till kattens naturliga beteenden samt beteenden vid smärtsamma tillstånd är av stor vikt. Forskning inom ämnet visar att det är svårt att identifiera katters smärttecken då de vanligtvis endast uppvisar subtila beteendeförändringar som människan kan ha svårigheter att uppmärksamma eller uppvisar samma beteenden och kroppsspråk som vid rädsla, stress eller oro. Smärta kan uppstå till exempel vid elektiva operativa ingrepp som exempelvis kastration, eller vid åldersrelaterad ledsmärta, samt variera i intensitet. Att smärtlindra korrekt är av stor vikt för att minimera onödigt lidande samt att förebygga att akut smärta utvecklas till kronisk smärta. Både vid akut och kronisk smärta krävs det att personer som hanterar eller lever med katter har god kunskap om ämnet för att utföra en så korrekt smärtbedömning som möjligt. Kattägare spenderar mest tid med sin katt och innehar störst kunskap om sin katts individuella beteenderepertoar. Syftet med detta studentarbete för en kandidatexamen inom djuromvårdnad var att undersöka hur väl kattägare kunde identifiera katters smärttecken i ett videomaterial med katter med och utan smärta. Frågeställningar formulerades för att besvara om smärttecknen kattägarna beskrev överensstämde med validerade smärtprotokoll, vilka smärttecken kattägarna hade svårast att detektera samt om kattägarerfarenhet påverkade förmågan att bedöma smärta. Metoden som användes för att besvara frågeställningarna var en vetenskaplig litteraturöversikt inom ämnet katt och smärta samt en enkätundersökning som inkluderade tre videor av katter med respektive utan smärta som spelades in på ett djursjukhus. Litteraturöversikten beskriver akut- och kronisk smärta hos katt samt smärtbedömning av katt med hjälp av validerade smärtprotokoll. Enkäten bestod av öppna frågor (utan färdigformulerade svarsalternativ) där kattägare bland annat besvarade hur väl de uppfattar att de kan smärtbedöma katter samt vilka smärttecken de upplevde var svåridentifierade. Respondenterna ombads bedöma huruvida katterna i videomaterialet uppvisade smärttecken eller ej och vad indikationerna till bedömningen var. Enkäten besvarades av 293 kattägare varav 110 slutförde hela, vilkas svar sedan användes i resultatsammanställningen. Utöver kattägarna smärtbedömde två veterinärer katterna utifrån videomaterialet och fick utgöra en expertgrupp som ansågs ha smärtbedömt korrekt. Enkätsvaren delades in i kategorier och kattägarna delades även upp i grupper baserat på kattägarerfarenhet vars smärtbedömning jämfördes med varandra. Resultatet redovisades sedan med deskriptiv statistik. Resultatet visade att kattägare besatt kunskap om majoriteten av de smärttecken som omnämns i validerade smärtprotokoll och kunde identifiera samtliga som expertgruppen identifierat i videomaterialet. Smärtkatterna i videomaterialet hade visceral smärta och trots att kattägare i störst utsträckning angett detta som mest svårdetekterad kunde en majoritet av respondenterna identifiera vilka katter som hade ont. Hur väl kattägarna identifierade huruvida katterna hade ont eller ej hade samband med erfarenheten av kattägarskap i antal år och katter, där mer erfarna kattägare bedömde korrekt i störst utsträckning.