Djurslagsskillnader vid användningen av opioidplåster till hund, katt och häst

University essay from SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Abstract: Opioidplåster avsedda för humant bruk används idag även för smärtlindring av djur eftersom det inte finns några registrerade veterinärmediciniska opioidplåster. För humant bruk finns plåster innehållande fentanyl och buprenorfin. Syftet med litteraturstudien var att granska studier i farmakokinetik och dynamik för att undersöka den vetenskapliga grunden för användningen av opioidplåster till djurslagen hund, katt och häst. Plåster kan vara ett sätt att administrera läkemedel transdermalt till den systemiska cirkulationen. Avsikten med plåster är att uppnå jämna koncentrationer i plasma (steady state) som varar under den tid som plåstret finns på plats, vanligen 72 h för människa. Vid användningen av fentanylplåster uppnåddes steady state hos människa efter 14 h. Om steady state uppnåddes hos hund och katt skedde det efter 12–24 h. Hos häst uppnåddes inget steady state utan plasmakoncentrationen ökade i 12 h och började sedan avta medan plåstret fortfarande var på plats. Absorptionshastigheten såväl som mängden läkemedel har visats variera mellan djurslag men även mellan individer inom samma art vilket troligen har bidragit till att individuella skillnader i plasmakoncentration har observerats. Hos hund har analgesi påvisats vid postoperativ användning, speciellt när andra läkemedel administreras som skyddar mot den tidiga postoperativa smärtan. Hos katt och häst är den analgetiska effekten osäker, eftersom resultaten i olika studier är motsägelsefulla. Den biverkan med störst klinisk betydelse som rapporterats är respiratorisk depression. Administrering av buprenorfin via plåster uppvisade en liknande variabilitet i plasmakoncentrationer som för fentanylplåster. Hos hund har viss smärtlindring visats i ett fåtal studier dock skulle den långsamma ökningen av plasmakoncentrationer kunna begränsa användningen postoperativt. Konklusionen är att användningen av opioidplåster har fördelar i form av enkel administrering och rörelsefrihet för patienten men dock medför stor variation i erhållna plasmakoncentrationer av läkemedlet både mellan individer och djurslag. Den uppnådda analgetiska effekten är tveksam i många fall och fler studier är nödvändigt för att fastställa nyttan av administrationsformen. Fördelarna måste vägas mot nackdelarna innan användning och noggrann övervakning av patienten är nödvändig vid användningen av opioidplåster.

  AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)