Stockholms tillfälliga oaser : tillfälliga installationer som ifrågasätter det offentliga rummet: en studie i tillfällig landskapsarkitektur

Abstract: Denna masteruppsats behandlar tillfällig landskapsarkitektur i teori och praktik. Fenomenet tillfällig landskapsarkitektur har studerats och kartlagts med utgångspunkt i konceptet ”Levande Stockholm”, ett tillfälligt landskapsarkitekturprojekt som initierats av Stockholms stad. Uppsatsen har undersökt huruvida tillfälliga lösningar kan verka som drivande faktorer i förändringen av urbana miljöer. Konceptet ”Levande Stockholm” har som syfte att göra Stockholms stadsliv mer levande och attraktivt genom satsningar på stadens utomhusmiljöer. Med hjälp av enkla moduler kan en hårt trafikerad gata, över en natt, förvandlas till en oas. Konceptet har visat sig ha positiva effekter på det offentliga livet i staden samt göra stor skillnad på hur det offentliga rummet ser ut och används. Genom att introducera fler och nya typer av aktiviteter och göra plats för ett friare rörelsemönster antyder konceptet att tillfälliga projekt kan driva på kortsiktiga förändringar i urban kontext. Konceptet som Stockholms stad bedriver bygger inte enbart på kortsiktiga visioner utan även på långsiktiga. Genom att tillfälliga projekt tillåts återkomma varje år och andra stanna under en längre period har den tillfälliga landskapsarkitekturen i Stockholm även varaktigare och långsiktigare motiv och intentioner. Den tillfälliga landskapsarkitekturen anses besitta flertalet positiva egenskaper där dess ifrågasättande förmåga är en av dem. Genom att ifrågasätta hur ytor används kan nya sätt att nyttja stadens rum få genomslagskraft. Olika förutsättningar och skiftande behov kräver olika sorters lösningar. Bland annat råder inte samma förutsättningar i Stockholms innerstad som i Stockholms ytterstad. Uppsatsen konstaterar att kontext spelar roll när tillfälliga projekt och dess effekter skall utvärderas. Uppsatsen fastslår även att bakomliggande intention är betydelsefullt, det vill säga vem eller vilka som är tänkta att gynnas. Uppsatsen inkluderar ett förslag på hur tillfällig landskapsarkitektur kan utvecklas inom konceptet ”Levande Stockholm” samt genren i sin helhet. Den tillfälliga genren inom landskapsarkitektur anses redan besitta både deltagar- och dialogfrämjande egenskaper som verkar både socialt inkluderande samt engagerande. Hur dessa kan tas om hand och te sig rent praktiskt och fysiskt är vad arbetet avslutningsvis ämnat att ge förslag på.