Kartläggning av användandet av komplementära och alternativa veterinärmedicinska behandlingsmetoder för hundar i Sverige : en enkätstudie

Abstract: Det är idag okänt hur vanlig komplementär och alternativ veterinärmedicin (KAVM) är och vilka attityder som finns angående detta i Sverige, då det endast finns utländska studier att tillgå. Syftet med detta examensarbete var därför att kartlägga användandet av KAVM på hundar i Sverige för att ta reda på hur vanligt det är, vilka metoder som används mest, vilka attityder som finns samt vilka ekonomiska aspekter som är relaterade till användandet. Detta genomfördes via enkäter till hund ägare, veterinärer verksamma på djurslaget hund samt KAVM-terapeuter. Hundägarenkäten delades via sociala medier, veterinärenkäten skickades ut till alla medlemmar i Sveriges Veterinärförbund och terapeutenkäten skickades ut via mejllistor funna på Komplementärmedicinska riksförbundets hemsida. Enkäterna besvarades av 253, 216 respektive 124 respondenter. KAVM är ett omdiskuterat ämne som ökat i intresse under de senaste åren. Inom begreppet KAVM ryms många olika metoder, allt ifrån metoder helt utan vetenskapliga belägg till metoder som inkluderas i humanmedicinens hälso-och sjukvård. I dagsläget finns det metoder med viss evidens för vissa indikationer på humansidan, medan det för samma metoder saknas vetenskaplig dokumentation för behandling av djur. Därför anses exempelvis massage och kiropraktik som KAVM, men inte som komplementär och alternativ medicin (KAM) på humansidan, och definitionen varierar även länder emellan. Mer forskning behövs därför även på djur för att kunna särskilja metoder som har klinisk effekt på specifik indikation från de som inte har det. I studier som berör KAVM framkommer att den ökade efterfrågan från djurägare gör att veterinärer behöver vara förberedda på djurägares frågor om KAVM. Inom humanmedicinen diskuteras problematiken som uppstår om information gällande patientens användande av KAM undanhålls från vårdgivaren. Vanliga anledningar till detta är exempelvis att patienten är orolig att läkaren ska reagera negativt eller inte ha tillräcklig kunskap om KAM. Även djurägare undanhåller information om sitt KAVM-användande för sin veterinär. Anledningar till detta är okänt, varför mer forskning behövs. Studier på människa har visat att högt utbildade medelålders kvinnor med en inkomst högre än medeltalet är mer benägna att använda KAM. Detta är dock inget samband som hittats i studier om KAVM eller i detta arbete. Resultaten från den genomförda enkätstudien till hundägare visade att massage, stretching, laserterapi, kiropraktik och Back on Track är de vanligaste KAVM-metoderna. Vanliga orsaker till att uppsöka KAVM-terapeut är att det används som ”ett komplement till medicinsk behandling” och ”jag vill dra ner på mängden läkemedel” samt ”terapeuterna har ofta mer kunskap i rörelsemönster och kroppen som helhet”. Svaren från enkäten till hundveterinärer visade att vattentrask, massage, laserterapi, stretching, Back on Track och akupunktur var de vanligaste KAVM-metoderna som veterinärerna använde i yrket. För terapeuterna var de vanligast utförda metoderna massage, stretching, akupressur, laserterapi och akupunktur. Samarbetet mellan veterinärer och terapeuter varierar då nästan hälften av de svarande veterinärerna aldrig remitterat en patient till en terapeut medan majoriteten av terapeuterna uppgav att de hänvisar sina patienter till veterinär vid behov. Majoriteten av alla respondenter anser att regleringen av KAVM bör förändras. Förhoppningen är att detta examensarbete kan ligga till grund för fortsatt forskning inom de mest frekvent använda KAVM-metoderna, för att undersöka metodernas effektivitet och användbarhet.