Olika trädsubstrats vattenhållande kapacitet och dräneringsförmåga : en jämförande studie

Abstract: I takt med klimatförändringarnas framfart, med bland annat högre temperaturer och mer extrema skyfall, riktas det alltmer fokus på de reglerande ekosystemtjänster som träden kan erbjuda oss i det urbana landskapet. För att träden ska kunna leverera de ekosystemtjänster som efterfrågas krävs att de når en hög ålder och därmed också större volymer i krona och stam. För att träden ska få chans till en långsiktig utveckling krävs rätt förhållanden, både ovan som under mark. Städernas förtätning skapar platsbrist och för att stadsträdens växtbäddar ska kunna erbjuda rätt markfysikaliska egenskaper och volym behöver de ta plats även under stadens trafik och behöver därför bestå av bärande material som tål stadens påfrestningar. Parallellt med dessa egenskaper ökar efterfrågan på växtbäddar som kan ta emot dagvatten för att avlasta våra VA-ledningar. För att dessa växtbäddar ska vara effektiva behöver de ha en god infiltrationsförmåga, nå fältkapacitet inom rimlig tid för att undvika att skapa syrefattiga miljöer för trädrötterna och samtidigt kunna erbjuda markfukt under en längre period. Växtbäddarnas utformning och innehåll har varierat genom åren och praktikerna provar sig fram utan några egentliga undersökningar på dess effektivitet. Mot bakgrund av detta har denna studie valt att studera vattnets rörelse i de mest förekommande substratblandningarna som används i Sverige idag. För att kunna studera vattnets rörelse har jordfuktmätare samt vattennivåmätare sänkts ner i tre olika IBC tankar, som är 1 m3 vardera, fyllda med tre olika substratblandningar: AMA B-jord, skärv med pimpsten samt skärv med biokol och kompost. Tankarna representerar stora jordprov som ska efterlikna växtbäddar för träd i stadsmiljö. Denna studie har kunnat bekräfta att substratblandningar av material med stora porer, mer specifikt blandningen av skärv och pimpsten hade högst dräneringskapacitet och därmed nådde fältkapacitet först, medan material med mindre porer tog längre tid på sig att nå fältkapacitet, men erhöll ett större vattenmagasin över längre tid under torka. Dessvärre kunde resultaten inte kompletteras med information om substratens fuktighetshållande egenskaper då fuktmätaren inte gav pålitliga data i detta försök.