Samband mellan förlossningsförlopp och valpdödlighetr : hos berner sennen och labrador retrieve

Abstract: Reproduktion och ett normalt förlossningsförlopp är av stor vikt inom aveln för renrasiga hundar. Flertal svenska och internationella studier har studerat normalfysiologi, reproduktionsstörningar och valpdödlighet. Det finns multifaktoriella orsaker till ökad valpdödlighet under förlossnings-förloppet. Det gemensamma temat är att ett avvikande förlossningsförlopp ökar risken för valpdöd-ligheten. Tikens ålder har visat sig vara korrelerat till ökad valpdödlighet och dystoki. I en svensk studie vid Sveriges lantbruksuniversitet identifierades reproduktionsproblem hos rasen berner sennen. En korrelation kunde ses mellan kullstorlek och valpdödlighet, samt att äldre tikar löpte större risk att föda små kullar. Samtidigt anses rasen labrador retriever vara en relativt fri ras från reproduktionsproblem som även är mer vanligt förekommande i jämförande studier. Syftet med denna studie är att undersöka om det finns ett samband mellan förlossningsförloppet och valpdödlighet, samt ställa datan ur respektive ras i ett jämförande perspektiv. Hypoteserna är att ett förlängt förlopp mellan valpar leder till ökad risk för dödlighet samt att hög eller låg födelsevikt innebär ökad risk. Tidigare studier har inte satt dessa två raser med kända reproduktionsproblem respektive fria från dessa i förhållande till varandra. I samarbete med berner sennens rasklubb och en grupp innehållande uppfödare på sociala plattformen Facebook skickas enkäter till uppfödare. Från rasen berner sennen var det 14 enkäter som bidrog till studien, respektive 15 från labrador retriever. Frågor i enkäten inkluderar information om tiken, tidpunkter för varje valps födsel, valparnas vikter vid födsel och fortsatt viktutveckling, valparnas överlevnad samt förekomst av förlossningsproblem (dystoki). Förlossningsintervall och valpvikter jämförs med valparnas överlevnad. Analyserad data från respektive ras presenteras i för-hållande till varandra. Insamlad data i studien är helt beroende av uppfödares självregistrering och motivering att delta i enkätundersökningen. Studien visade en trend att majoriteten av uppfödarna av berner sennen upplevde att rasen hade reproduktionsproblem, respektive ingen av labrador retrieveruppfödarna upplevde det för labradorerna. Tikar av rasen labrador retriever betäcktes till större utsträckning i högre ålder, till skillnad från berner sennen. Samtidigt var det lägre förekomst dödfödda valpar hos labrador retriever (7,2 %) jämfört med berner sennen (7,7 %). Kullstorleken konstaterades ha en statistiskt signifikant skillnad mellan raserna där berner sennen hade en genomsnittlig kullstorlek på 4,6 valpar per kull och labrador retriever 7,4 valpar per kull. Hos labradorerna såg man en signifikant skillnad i valpvikterna mellan de dödfödda och levande-födda valparna där de dödfödda valparna hade en lägre födelsevikt, något tidigare studier belyst en korrelation mellan. Tidsintervallet mellan valparna visade att det förelåg en signifikant högre risk för dystoki om intervallet ≥ 120 minuter. Hos berner sennen fann man en varierande total för-lossningstid på 10-940 minuter och hos labrador retriever 26-870 minuter. Det förelåg ingen markant skillnad mellan de totala förlossningstiderna mellan raserna. Den genomsnittliga totala förlossnings-tiden från första till sista valpen låg inom normalvariation för båda raserna. Berner sennen har däremot i förhållande till sin kullstorlek ett mer utdraget förlossningsförlopp än labrador retriever. Sammanfattningsvis är denna studie till stor nytta för att belysa valpdödlighet korrelerat till förlossningsförloppet hos respektive ras i syfte att arbeta profylaktiskt för att förhindra att de fortskrider i aveln. Genom ett samarbete mellan veterinärer och uppfödare med dess kombinerande kunskap kan hälsoläget för respektive ras. Framtida studier över längre tid med standardiserad dokumentation och registrering vore relevant för att främja avelsarbetet.