Är en instruktionsfilm om hållteknik hjälpsamt för hundägare i samband med blodprovstagning?

Abstract: Djurägarna är en viktig del av behandling på veterinärklinik och i hemmet. Djurägarna är en bra resurs vid besök på veterinärkliniker och djurhälsopersonal bör använda dem i så stor utsträckning som möjligt, till exempel genom att hålla i sin hund vid röntgen och blodprovstagning. Men för att momenten ska kunna utföras optimalt krävs det att djurägarna blir tydligt instruerade angående hur de ska göra för att hjälpa till. Kandidatarbetets syfte är att undersöka hur djurägare ställer sig till att hålla sin hund vid blodprovstagning efter att de fått ta del av en kort film med instruktioner om hur de kan hålla i sin hund för att assistera vid blodprovstagning. I studien undersöktes även hur djurägarna tar till sig instruktionerna och om det i förlängningen resulterade i en effektivare blodprovstagning. I en inledande enkät fick djurägarna besvara frågor om de assisterat vid blodprovstagning tidigare; vilka instruktioner de då fått för hur de skulle hålla i hunden under provtagningen och hur de uppfattat dessa instruktioner. Studien genomfördes på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala och 18 djurägare som var inbokade för besök på poliklinikavdelningen med sin hund inkluderades. Respondenterna fick besvara en inledande enkät och se en instruktionsfilm före blodprovsprovtagningen och besvara ytterligare frågor efter genomförd blodprovstagning. Majoriteten av djurägarna var positiva till instruktionsfilmen och till att hålla i sin hund vid blodprovstagningen. Djurägarna tog till sig av instruktionerna i filmen i olika utsträckning. Två av 18 djurägarna provade att hålla i sin hund samt frågade om de gjorde rätt innan det var dags för blodprovet. Två djurägare ansåg att instruktionerna inte behövdes då det alltid brukade gå bra och det hela sa sig själv, de tyckte däremot ändå att instruktionerna var bra men valde att inte applicera alla delar av instruktionerna i samband med blodprovet. Endast en djurägare var tveksam till instruktionerna i filmen då det inte ansågs vara applicerbart på sin hund. Det finns ett behov av att fler studier genomförs inom ämnet kring hur djurägarna ställer sig till att hjälpa till vid blodprovstagningen. Att använda sig av kontrollgrupper vore intressant då det skulle kunna påvisa möjliga skillnader mellan olika raser och olika storlekar på hundar. Att använda sig av olika grupper bland djurägare och jämföra dem skulle kunna påvisa om skillnader finns ifråga om hur de tar till sig av instruktioner och utför moment. Det är även relevant att jämföra olika tekniker och hur de skiljer sig åt, om hunden accepterar en viss teknik medan djurägarna föredrar någon annan teknik.