Rosen i parken - ur ett lekpersspektiv

Abstract: Barnens rätt till det offentliga rummet i städerna är idag högst begränsad. Förutom förskolegårdar och skolgårdar är barn i städerna hänvisade till speciellt utformade lekplatser för sin lek. Studier av barns lek och lekmiljöer för barn har i första hand bedrivits i de miljöer där barn kan leka relativt fritt inom ett geografiskt avgränsat område. Bland annat har jämförelser gjorts mellan olika förskolegårdar för att ta reda på vilken typ av miljöer eller inslag i miljön som stimulerar till barns lek. Då det gäller barns lek i det offentliga rummet är forskningen idag högst begränsad. På senare år har forskningen mer och mer behandlat barnperspektivet. I det offentliga rummet är det också relevant att diskutera ett föräldraperspektiv och samvaron tillsammans med vuxna. Det finns idag flera exempel på offentliga urbana platser som faktiskt fungerar väl för barns lek, i vissa fall till och med bättre än platser som är avsedda för lek. Platsens funktion som lekmiljö beror till stor del på dess fysiska utformning och hur olika inslag i miljön inspirerar och sätter igång barns lek. De inslag i den fysiska miljön som stimulerar till barns lek är desamma i det offentliga rummet som på förskolegårdar och formella lekplatser. Nivåskillnader, vatten, vegetation, lösa föremål är inslag som kan skapa platser för barns lek. Utformningen av platsen bör inte styra vilken aktivitet som ska utföras på platsen, på så vis kan istället barnens fantasi bli det som styr platsens funktion som lekplats. Rosen i Folkets park i Malmö är ett exempel på en plats med just dessa kvaliteter. Det är dessutom en plats som upplevs som trivsam för både vuxna och barn, vilket i forskningen om barns lek tas upp som en viktig kvalitet för en plats. Fler platser för barns lek måste eftersträvas i de offentliga rummen för att bli tillgängliga och lekvänliga för stadens barn.