Hunduppfödares kunskap om förlossning och förlossningsrelaterade komplikationer hos hund i Sverige

Abstract: Förlossningsrelaterade komplikationer, eller dystoki, förekommer i viss mån hos samtliga hundraser och blandraser och kan i vissa fall försätta både tik och valpar i fara för skada eller död. Det har av studier framkommit att en tidig upptäckt och intervention är essentiell för att minska mortalitet i situationen. Av denna anledning bör uppfödare besitta tillräcklig kunskap om både den normala förlossningen hos hund likväl som förlossningsrelaterade komplikationer och hur dessa på bästa sätt förebyggs i avelsarbetet samt under dräktigheten. Syftet med detta kandidatarbete var främst att undersöka svenska hunduppfödares kunskap inom ämnet förlossning hos hund, vilka faktorer som påverkar kunskapsnivån samt var de huvudsakligen vänder sig för rådgivning. För att besvara frågeställningarna utfördes en webbaserad enkätstudie bestående av frågor menade att undersöka uppfödarens kunskap om hundens normalförlossning, förlossningsrelaterade komplikationer och förebyggande åtgärder. Även generella frågor om hunduppfödarens avelsverksamhet, hur denne helst inhämtar information om ämnet, förstahandsval vid behov av rådgivning samt förtroendet denne känner för en del av djurhälsopersonalen inkluderades i enkäten. I sin helhet besvarades enkäten av 317 respondenter varav samtliga bedrev sin verksamhet i Sverige och alla förutom två avlade på renrasiga hundar. Det kan därför inte dras några slutsatser om uppfödare som föder upp blandrashundar från detta arbete. Även om majoriteten av respondenterna generellt skattade sig högt angående den upplevda kunskapsnivån inom området, noterades att erfarna uppfödare skattade sin kunskap som högre än de som varit uppfödare i ett färre antal år. Respondenternas enkätsvar stämde i hög grad överens med vetenskaplig litteratur rörande förlossning och förlossningsrelaterade komplikationer vilket tyder på att ämneskunskapen inom studiepopulationen är god. Helst vände sig respondenterna till andra uppfödare för att inhämta kunskap och vid behov av rådgivning under pågående förlossning svarade flest att de konsulterade veterinär antingen fysiskt, via telefon eller digitalt. Uppfödare som varit verksamma i mer än tio år var mindre benägna att söka veterinärvård för vissa kliniska tecken under valpning, jämfört med uppfödare som varit aktiva i färre antal år. Förtroendet för yrkeskategorin veterinär var större än det för djursköterskor (leg. djursjukskötare och djurvårdare). Av fritextsvar framkom att de två främsta anledningarna till detta var att respondenten ansåg att djursköterskor ofta saknar erfarenhet och kunskap inom området, eller att hunduppfödare innehar större kunskap än djursköterskor. Vid tid för författandet av detta arbete saknas svenska studier som undersökt hunduppfödares kunskap om förlossning och förlossningsrelaterade komplikationer hos hund. För att kunna dra slutsatser om hunduppfödare generellt, både av blandrashundar och renrasiga hundar, krävs en större och mer heterogen studiepopulation. En sådan studie skulle potentiellt kunna identifiera kunskapsluckor och därmed användas som ett hjälpmedel vid utformning av utbildningar eller kurser för uppfödare eller djurhälsopersonal.